Kvällstankar

Idag föreslog Fina M plötsligt ett tjejnamn. Jag gillar också det namnet men har så klart fler förslag så vi kommer nog att fundera lite mer.

Lustigt, vi har bara tjejnamn i våra huvuden. Undrar vad det blir? Det är spännande det här med namn. Undrar, undrar... Om det blir en kille har jag ingen aning om något bra namn jag gillar. 

Jag måste nog skriva en liten killnamnslista också. 

Och så vill jag boa något hejdlöst! Fixa barnrum. Nu! Jag är lite otålig, hahaha!

Min mage känns alldeles svullen på kvällarna. Jag ser gravid ut, typ i vecka 22 eller så. Det känns sisådär. 

Undrar varför det blir så? Tröga tarmar kanske?

Det är många tankar nu! Jag har alltid något som snurrar runt i huvudet nuförtiden. Bebisbubblan kanske har börjat redan nu? Det känns så med tanke på att det är det enda jag tänker på nu.

Så har jag det en lördagkväll.

Kramar

Mer samlad

Alltså, ni är så himlans goa allihop! Jösses, vad vore jag utan er?

Jag är så innerligt tacksam över era otroligt fina kommentarer, stöttande mail och även sms. Stort TACK!

Det känns också bättre nu när jag fått sova och det är en ny dag. Jag längtar lite till KUB den 12/3 för då tror jag att jag nog kan fokusera på ettan, den som hade en stor hinnsäck redan från början.

För min största minnesbild just nu är den på den stilla och lite suddiga som inte blev mer. Det känns lite orättvist mot den levnadsglade kullerbyttepaltingen. 

Så jag vill ha en ny minnesbild. En med BARA den levande. Så att jag kan ta den gamla minnesbilden till arkivet.

Det blir bra, tror jag.

Tänk vad vi får leva med ibland. Det är konstigt hur mycket som händer i allas liv utan att jorden slutar snurra. Här sitter jag på jobbet och ingen vet, allt snurrar på som vanligt. Märkligt. 

Om jag ska se lite framåt så kan jag berätta att det stramar lite ibland. Speciellt när jag vänder mig i sängen. Det känns som att det drar i ligamenten ungefär och jag gissar att det är just det som händer. 

Jag mår inte så illa längre och kanske beror det delvis på att hormonnivåerna gått ner en del. Förmodligen.

Äter jag dock inte i tid när jag blir hungrig så mår jag pyton. Och fet mat fungerar bara inte. Igår t.ex. så åt jag en laxgratäng med massor av grädde i. Jag åt försent och slevade i mig för att inte må illa. Det var knappt att jag kunde äta eftersom det var så fet mat men jag var verkligen tvungen att få i mig maten.

Jösses, vad jag mådde dåligt efteråt! Illamåendet stannade kvar men nu berodde det på den feta maten istället så jag fick lägga mig på soffan och vila.

När vi var hos BM så berättade jag att jag inte kan äta lax längre och hon frågade om vi hade problem med gallan i släkten. Lax är nämligen så fett och sånt gillar inte magar som har känslig galla och finns det i släkten så brukar det ibland visa sig just när man är gravid.

Jag har ingen aning hur det är i vår släkt men jag tycker att det var intressant information.

Och så är det visst sjukt mycket järn i pumpafrön! Jag ska knapra såna som godis i fortsättningen, moahahahaa!

Fredag. Det känns också bra för jag känner att jag vill vara hemma och vara ifred lite. Leka med Mini, gå till hennes gymnastik, städa lite, möblera lite, planera lite och landa.

Nu blir det lunch och sen är det skidstafett som gäller. Jag och en kollega ska kolla på SVT Play direkt, lägga fötterna på skrivbordet och äta godis då.

Såg ni Kalla igår!? Hon är ju brutal! Vilken kvinna! Hon är min idol just nu. 

Kram på er

Men ändå...

Nu har jag landat lite och jag tror att jag blev lite mer sorgsen än vad jag ville låta mig själv vara. Det blev liksom så mycket fokus på att jag skulle vara glad för den som lever. Och det är jag så klart! 

Men ändå... 

Det blir lite tilt i hjärnan när man ser en liten levande människa bredvid en död människa och de dessutom ligger i ens egen mage. Det spelar ingen roll att de är pyttesmå. Inte för mig. Inte när allt jag vill ha är många barn och när jag vant mig vid tanken att det skulle vara två. De hann bli små individer i min tanke.

Jag är ju en ganska rationell och saklig person när det kommer till naturvetenskap (eller vad jag ska kalla det) så jag har inte så jättesvårt med att greppa det faktum att det är naturens gång. Det är så det är ibland.

Jag är också lite tacksam över att det här inte hände senare i graviditeten. Det hade varit så mycket svårare då, både fysiskt och psykiskt.

Men ändå... Det är sorgligt så fort ett liv tar slut, även om det är ett litet liv. Och det blir en liten saknad i hjärtat trots att det bara gått 10 fulla veckor.

Ja, det är faktiskt sorgligt. Det lilla, lilla livet som placerat sig i tanken och som inte blev. 

Men ändå... Jag kan inte fästa mig vid tanken om vad som skulle ha kunnat bli. Jag måste se det som blir. Det är så det är ibland.

Jag är glad att jag tog mig tid att reflektera lite och inse att det finns sorg även över något så litet som ett litet, litet liv som inte varade längre än i åtta veckor. Det ger mig en viss distans till hur livet faktiskt är och hur fantastiskt glada vi bör vara, allihop, att just vårt DNA funkade hela vägen till en existens utanför en mage. Det är galet vackert. Och jag får se det som en gåva, det jag fick vara med om idag.

Livet. Så är det.

Kram

UL:et

Det blev blandade känslor där på britsen... Den ena tvillingen har börjat tillbakabildas och det fanns ingen aktivitet alls. Det känns lite sorgligt men samtidigt så vet jag så väl att det är något jag inte kunde påverka i alla fall. Naturens gång.

Så är det bara. Och det hade nog hänt för någon vecka sedan skulle jag gissa. Den var så liten och inte så tydlig.

Barnmorskan flyttade raskt över fokus till det andra lilla pyret som var "perfekt", som hon uttryckte det. Vi kunde se hjärtat, huvud, mage armar och ben tydligt. Helt fantastiskt! Och medan vi tittade en gång till på den andra som inte är längre, så sprattlade pyret runt och slog volter. "Titta på mig! Titta vad jag kan! Fokusera på mig istället", såg det ut som hon/han ville säga. Det var faktiskt lite sött.

Jag började gråta av lycka, men kanske var det lite av sorg också? Jag vet inte. Jag tror det var av lycka. Jag blev lite överväldigad av att allt var så välutvecklat på den som levde. Det såg ut som en liten bebis redan! 

Barnmorskan var så förstående och tröstande och hon var så bra på att vara positiv och glad. Det var bra.

Lite moloken blev jag men är absolut och mest lycklig! Det var så skönt att få se en ny liten kärlek där inne. Så vackert!

Och den 12/3 är det dags för KUB. Jag lämnade blodprover imorse. Vi är på bana.

Bjuder på bild även om den är lite suddig.

En riktigt orättvisande bild är det nog allt, för vi såg allt mycket tydligare.

Men det gör inget! För vi ska få bli föräldrar igen. Tjohoooo!

Kramar

BM-besök

Vilken barnmorska! Fantastisk! Hur bra som helst! Underbar! Klok! Rolig! Suverän!

Ja, jag är lyrisk. Hon hade stenkoll på allt och fick oss att känna oss "hemma".

Vi fick tid för tillväxtultraljud redan imorgon eftersom jag är i vecka 11. Och imorgon bokar vi även in KUB.

Alltså, jag känner mig så omhändertagen att jag kan börja gråta, hahahaa! Ni vet, när någon verkligen bryr sig och allt man har inom sig kommer ut på en gång. Nästan så, men jag bölade inte. Kände mig bara så tillfreds.

Och jag har gått upp 3 kg. Redan! Men sånt är livet. Det här ÄR livet. 

Jösses, jag är gravid.

Nu tändes ljuset.

Poletten trillade ner.

Nu.

Kramar!

10+0

Redan in i vecka 11! Åh, det går fortare än förra gången. Förmodligen för att Mini håller mina tankar på annat, hahaha! Och jobbet. Det har varit fullt upp, mycket jobb men mycket skoj också. Jag kommer att sakna den där arbetsplatsen...

Nåväl, idag ska jag på inskrivning på MVC. Den här gången blir det en privat klinik i stan. Det är lättare för både mig och Fina M eftersom vi jobbar i stan båda två. Förhoppningen är att vi kan få till tider vid lunchtid så ofta som möjligt, så slipper vi bryta mitt i jobbet.

Den här MVC:n har även egen ultraljudsavdelning. Det tycker jag låter utmärkt. Allt på ett ställe.

Inatt blev Mini sur på att jag och Fina M låg i sängen. Det var alldeles för trångt tyckte hon. Samtidigt så ville hon absolut inte sova någon annanstans. Så klart. Hon är tre år och mycket bestämd.

Så vi flyttade in gästsängen och ställde bredvid min sida av sängen. Lycka! Hon blev såååå glad! Och somnade på 5 minuter. Fortsätter vi så, så har vi gott om plats för twinsen.

Nu längtar jag till kl 13 och vår barnmorska.

Kram

9+6

Idag är jag hemma och vabbar. Mini har feber och snorar. Inte för att det hindrar henne från att leva loppan, så lungt är det inte. Men ibland så blir det en lugn stund med film och myspys. Fantastiskt!

Igår var sista dagen med Progynon (östrogen). Det känns läskigt att sluta med medicineringen. Nu hänger allt på mig, liksom.

Jag tar fortfarande prednisolon och progesteron. Fragminet har jag visst lyckats fasa ut själv insåg jag nyss. Det tog slut och jag har helt glömt att ordna mer. Klantigt och om något går på tok...usch, jag ska maila kliniken om det! 

På lördag är i alla fall sista dagen med prednisolon. Skönt! Och på torsdag börjar jag att fasa ut progesteronet.

Jag längtar!

Oj, Mini kallar! Jag ska visst vara Pettsson och hon är Findus...

Kram

9+5

Jag mår oförskämt bra och det gör mig lite orolig faktiskt. Överallt (läs: på Google) läser jag att man mår mer dåligt när man är gravid med tvillingar. Att det är vanligast. Självklart kan jag då inte låta bli att jämföra med förra gången jag var gravid och mådde så otroligt svajjigt. Nu känner jag mig bara strålande. I alla fall idag. Jag blir trött på eftermiddagen men jämfört med förra gången så är det ingenting! Då somnade jag t.o.m. på jobbet och det gör jag inte nu. Nej, den här gången blir jag trött vid 14-tiden men helt slut först vid kl 17 ungefär.

Jag tror inte att mIn oro kommer att lägga sig förrän jag får höra små hjärtan eller göra UL. 

Jobbigt det här! Men ganska angenämt ändå.

Kramar

9+3

Dagarna rullar på och igår började jag att må lite bättre (kanske för att jag trappar ner medicineringen så att hormonnivåerna blir mer normala?) även om jag var urtrött på kvällen. Idag har jag mått strålande!

Dagen började så bra och jag vaknade tidigt, innan Mini och Fina M vaknat.

Jag låg och tänkte på ett samtal jag hade igår. Det var med en tjej som förmodligen ska göra ÄD för första gången. Det var nästan som att prata med mig själv när jag skulle göra ÄD första gången. Jag kände igen undringar och tankegångar och jag hoppas så innerligt att det går superbra! Det tror jag att det gör, det är en driven tjej. För sånt behövs också, inte bara tekniken, när man försöker få barn.

Nu ska jag beama varenda gravidbacill i universum till den där tjejen, så att hon blir gravid pronto.

Min mage har svällt lite, förmodligen för att jag småäter konstant... Allt för att mota bort illamåendet. Så idag tog jag en tur till H&M och köpte två gravidbyxor, en bh och två stora, slappa t-shirts. En kavaj över det så kan jag t.o.m. ha på mig det på jobbet. Skönt att äntligen ha kläder att ha på sig och inte bara slitna gamla trasor.

På vägen hem åkte jag till blomsterbutiken för att hämta en blombukett som väntade på mig. De hade ringt på förmiddagen och lämnat meddelande men när jag inte fick tag på dem så åkte dit när jag ändå hade vägarna förbi. De bad om ursäkt eftersom de hade tänkt att buda buketten hem till mig. Istället gjorde hon buketten större än vad den skulle vara.

Vad bra!, tänkte jag. Och jag funderade som en galning på vem som kan vara så snäll och skicka mig blommor?

Det var verkligen en överraskning: tjejen jag pratade ÄD med igår! Tår i ögat. Hur snällt är inte det?! Tack!!

Den är så fin, så fin! Och passar utmärkt hemma nu när Fina M och Mini har städat medan jag har shoppat. 

Hmm, det blev liksom MIN dag idag. Jag ska nog lyckas med att ta ett bad och lägga på en ansiktsmask också... Och njutblunda lite.

Älskar den här dagen.

Kramar till er

9+1

Idag har jag inte så mycket att berätta men jag vill ändå skriva här. Alltid är det något som hag kan ha glädje av längre fram.

Inatt när jag vände mig i sängen så kändes det som ett mindre sendrag i magen. Och det var det väl också kan jag tänka. Livmodern som växer är ju faktiskt fäst i senor. Jag gissar att det drog lite i dem.

Jag vill så gärna berätta på jobbet och jag ser fram emot till dess jag gör det. Det är inte kul att hymla och jag vill ju dela min glädje! Men allting har sin tid så jag väntar till den 16/3. Det blir bra.

Vet inte om jag har skrivit det, men BF är den 22/9. Om jag går hela tiden ut vill säga...

Kram

9+0

Äntligen tvåsiffrigt! Nu rullar jag in i vecka 10. Najs!

Min mage har faktiskt börjat att synas något redan. Det är lite spännande allting nu! Inskrivning på MVC nästa vecka, magen växer, tröttheten och illamåendet, googlandet på tvillinggraviditeter och sist, men inte minst, de fina tipsen jag får via mail från andra tvillingföräldrar. Allt det gör att det blir så påtagligt och verkligt och det är så klart jättekul!

Och jag älskar förmiddagarna då jag är pigg och inte mår illa.

Tjohooo!

Kramar

8+6

Nu har jag fått nedtrappningsplanen med början idag. Såååå kul! Och lite läskigt.

Jag börjar med att ta Progynonet enbart morgon och kväll från och med idag. 

Pirr!

Sakta men säkert går tiden framåt och det känns mer och mer som om allt är på riktigt nu. Jag hoppas verkligen att det blir två nu och att inget händer.

Jag har lite trög mage fortfarande men värst är det där illamåendet som dyker upp då och då. Ikväll kanske jag tar en Lergigan trots allt. 

Kramar

8+5

Så här dags, runt 14:30, blir jag trött, jääättetrött. Sitter i kontorslandskap och försöker att hålla mig vaken...

Idag är magen lite större också men det kan lika gärna bero på förstoppning, hehe.

Förresten! BM ringde idg och jösses, vilken trevlig kvinna! Hon KAN bara inte vara dålig. På onsdag ska jag dit för inskrivning och äntligen kan Fina M följa med. Det känns bra för när Mini skulle komma var han med på allt. Den här gången har han inte kunnat vara med två gånger.

Men det blir nog bättre nu för den här BM ligger i stan och vi jobbar i stan båda två. Kan vi få tider mitt på dagen när det är någon koll, så kan vi gå båda två. Toppen bra!

Nu ska jag fortsätta att jobba i slow motion...

Kram

Favvomaten...

Näääää!!! Jag mår superilla! 

Av broccoli och lax. Det som är min favvomat. Snyft!

Jag fick lova att lämna matbordet och ligger nu på soffan och hoppas att jag snart kan äta lite till. Tvingade i mig lite lax men broccolin gick bara inte. Lukten. Urrrrk!

Jag som fullkomligt älskar lax och broccoli.... Egentligen.

Men jag åt en stor skål med gröna ärtor.

Alltid något.

Kram

8+4

Idag har jag en väldans yrsel och igår var jag bottenlös (matmässigt) och trött. 

Det är lite jobbigt men mest är jag nöjd. Njuter lite faktiskt.

Jag har så smått börjat jaga nödvändigheter och planera vad vi behöver fixa här hemma. Vi har turen att Fina M:s bästa kompis har tvillingar så vi kan få köpa lite saker av dem. Igår skänkte de oss ett babyskydd. Så snällt! Vi har ju ett sedan innan så nu är det fixat i alla fall.

Nästa happening blir nog atr fixa tvättstugan. Och jaga tvillingvagn.

Och ordna bredare säng. 

Allt är så spännande! Tänk vilken tur vi har som får vara med om det här igen.

Vilken ynnest!

Kram

8+2

Dagen går mot sitt slut för så här sent brukar jag inte vara uppe. Jag somnar ofta när jag nattar Mini... För jag är konstant trött och det blir värre nu känns det som.

Långa dagar blir väääldigt tröttsamma och idag har vi aktiverat oss till max.

Först badat, sen shoppat, sen lunchat med en kär medkämparsyster och gennes dotter, sen hem och tagit hand om en trött Mini som inte ville vara med på något eftersom hon sovit för lite, sen nästan svimma av trötthet och så gnälla på Fina M (kommer inte ens ihåg varför), sen laga middag och ta emot middagsgäst och umgås. Jag är slut. Allt jag vill är att sova men jag kan inte slappna av. Övertrött.

Men ändå, vad bra jag haft det idag. Vilken underbar dag! Tröttheten är bevis nog.

Kram

Uppvaknande

Vilket uppvaknande!

Igår upptäckte Mini att Fina M bar på något upp mot sovrummet. Fina M förklarade att det var ett kisskydd och så förklarade han hur det fungerar. Naivt... En treåring är smart.

Så imorse vaknade jag av att jag blev blöt på hela sidan. Där låg Mini och såg nöjd ut.

Jo, hon kissade i sängen. Medvetet! Så jag frågade lite undrande varför (hon har slutat med blöja sedan en tid tillbaka).

"Jo, det gör inget för vi har en kissfilt i sängen!"

Pust. Hon tyckte helt enkelt att toalett numer är något överflödigt eftersom man lika gärna ligga kvar i sängen och kissa. Hahahaaaa! Jag älskar slutledningsförmågan!

Såå nu bannar jag Fina M... En treåring behöver inte veta allt...

Idag ska Mini och jag åka och bada. Jag har tagit ledigt. Det gör vi då och då och det är så himla kul! Lite folk på badet och så är det bara hon och jag. Myyyys!

Kram

8+1

Idag mår jag lite illa men äter jag konstant så funkar det. På jobbet idag sa de att jag måste ha en himlans bra ämnesomsättning om jag alltid äter så mycket, hahahaa! De skulle bara veta...

Jag har bestämt mig för att berätta för min chef den 10/3. Då jobbar vi ensamma hela dagen så det passar bra. Sen måste hon vara tyst till den 16/3 då jag tänkte berätta för de jag jobbar med.

Skvallertackan och åsiktsmaskinen (en och samma person) på jobbet slutar den 13/3 så jag väntar till efter dess, tänkte jag. Det besparar mig lite energi.

Igår försökte jag pckså få tag på en bra BM som jag blivit tipsad om (tack, Kalimero!) men jag fick aldrig tag på henne så jag mailade istället. Nu hoppas jag på svar nästa vecka då hon är ledig torsdagar och fredagar.

Ännu en dag till ända!

Kram

Skimmer

Jag vet inte om det är hormonerna eller om det bara är jag... Men jag ser allt i ett rosa skimmer och ler och skrattar åt allt. Nästan lite galet, hahahaa!

Jag är alldeles rörd till tårar av era vänligheter också. Ni tipsar, roar och hejar och jag bara fortsätter att le och suga i mig allt. Tack snälla, snälla ni! Ni bidrar verkligen till det härliga, rosa skimret.

Har hittat grå mammabyxa på H&M som jag ska prova i helgen. Och ett par lite smalare haremsbyxor (tack, Jess!) på Lindex.

Myspyskramar från mig

8+0

Jippii! Vecka 9 börjar!

Sakta men säkert... Tycker jag.

Jag är lite svullen om magen. Inte mycket men tillräckligt för att det ska vara lite störande då jag verkligen har byxkris just nu. Jag har gått upp lite i vikt också jämfört med hur jag "normalt" väger. Viktuppgången beror på fel kost och lite motion, alltså. Inget annat.

Det har i alla fall lett mig till min byxkris och nu lär den inte bli bättre. Jag har tittat lite på byxor men så slog det mig att jag kanske skulle satsa på mammabyxor istället. Eller också. Så nu blev jag villrådig och vet inte vad jag vill. 

Klänning är ju alltid ett bra alternativ så det kanske får bli såna till dess jag bestämt mig...

Åh, så jobbigt! Härligt jobbigt!

Kram

Alltså!

Äntligen kväll. Jag gillar när jag snart får gå och lägga mig för det betyder att vi är ytterligare en dag närmare att få träffa Ettan och Tvåan. För efter vul:et idag är jag åter helt lugn. Nu känns det bra och behagligt. Visst är det här en riskgraviditet men det vill jag inte tänka på nu. 

Tusan, vad lättande det är med ett ultraljud ibland!

Nu vill jag inreda barnrum, köpa tvillingvagn och boa in hela huset!

Och krama på Mini och Fina M.

Och hoppa och dansa.

Och fnittra.

Och...och...äsch, KÄRLEK till världen!!

Lyckokramar!

7+6 VUL

Jodå, det är två där inne!

Ettan har mindre hinnsäck och var lite svårmätt men Fru Gyn fick fram 7+0.

På bilden så är det Tvåans hinnsäck som syns till höger.

Tvåan har mått som stämmer fint, 7+5, och har en större hinnsäck än Ettan.

Det är lite suddiga bilder men det gör inget. Deras hjärtan slog på för fullt.

Idag ska jag ringa MVC och Fru Gyn sa att jag ska ha en remiss till spec.mvc.

Jaha, då klr vu!

Kram

7+5

Berättade för en kollega om att vi slutat med napp i lördags.

"Oj, bara så där?! Vad brutaaaalt!"

Kläckte hon ur sig.

Hon som kört 5-minutersmetoden på sina barn...

Och när hon fick reda på att Mini sover i vår säng:

"Hon är ju ett sånt tyyypiskt ensambarn. Det är bara de som får sova mellan mamma och pappa."

Nä. Det kallas anknytningsteori i praktiken. Vill Mini sova hos oss så får hon det. Ibland vill hon sova i sin säng och då gör hon det. Och det kommer även gälla eventuella twins. Vi kör två dubbelsängar i sovrummet bara. Så det så!

F-n, ibland blir jag så trött på morsor som identifierar sig som människor genom att tro sig veta bäst bara för att de har fler barn än ett. Och gärna se ner på oss andra också. 

Men, men...karma is a bitch, så hon får väl ett bett en vacker dag.

Skönt att få ut mig det där.

Idag känner jag lite molvärk och jag kan inte dra åt skärpet som jag brukar.

Måtte allt vara ok imorgon!

Kram

7+4

Igår var jag så aktiverad att jag inte fann någon tid att tänka eller skriva här. Och det är bra på ett sätt för då förflyter dagen fortare.

Lilla Mini var hos tandläkaren för första gången och fick veta att hon ska sluta med napp nu (jag veeet, slöa föräldrar som inte tagit tag i det men nu blev det av). Så det tog fyra timmar att somna... Och på det blev hon superförkyld och vaknade mitt i natten. Två timmar för att somna om. Men hon är så otroligt tapper! Ingen gråt, bara svårt att somna. Duktiga unge. Idag skiner hon ikapp med solen så kanske går det lättare ikväll.

Förutom att jag är galet trött så tycker jag att det känns som om magen tar lite mer plats på något sätt. På insidan. Den känns fylld. Jag kommer inte på en bättre förklaring. Jag har känt av liiiite molvärk men det som känns mest är brösten. De är otroligt ömma och det ilar i dem. Och de är gigantiska så jag har börjat att kika på nya bh:ar. Amningsbh:ar får det bli. Lika bra det.

Jag har hittat några gamla mammakläder i en flyttkartong också. Det känns lite främmande att jag ska sätta på mig dem igen men kul. Så klart!

Vi har sparat allt sedan Mini kom eftersom vi försökt att få syskon. Jag, som gillar att vara praktisk, har tänkt att "vad skönt att slippa en massa nyinköp när och om vi får en till". Nu blir det lite annorlunda... Det behövs en tvillingvagn. Och en till bilbarnstol t.ex.. Och åkpåse.

Hmm, det behövs en del inköp trots allt.

Men det blir roligt! Dyrare, men skoj!

Ååh, vad jag hoppas att allt går bra! Att det blir två små friska barn. 

Soliga kramar

Kväll

Äntligen är det kväll. Fina M nattar Mini som inte har sovit på dagis idag så hon är urtrött och gör allt för att inte somna. Fina lilla plutt!

Jag hämtade henne tidigare idag och så åkte vi pulka ihop. Det är så mysigt så jag nästan svimmar. Åh, sååå kul!

Nu ligger jag på soffan och känner av lite molvärk i magen. Det känns bra och jag blir lugn av det. Inte lika nervös... För idag var jag övertygad om att båda småpluttarna slutat att utvecklas där inne. Jag var helt övertygad. Usch, det är en riktig berg- och dalbana det här. Jag kan liksom inte förstå att vi haft en sån tur en gång till. Det känns overkligt. Och det är väl det som gör mig så hispig gissar jag.

Det är tur att jag kan ventilera av mig lite här i alla fall. Ert stöd är helt ovärderligt.

Och förresten ska jag nog be byggentreprenören litegrand om ursäkt. Men bara lite. För han är inte så snäll men att gå igång så där som jag gjorde är kanske lite överdrivet... 

Tisdag. Låt det bli tisdag snart.

Kram

7+2

Jag är så himlans nervös! Nerverna ligger utanpå min kropp och jag har svårt att slappna av. Däremot sover jag som en stock på nätterna och det är så klart skönt. Men när jag är vaken... Min hjärna kan inte koppla av och jag räknar sekunderna tills på tisdag känns det som.
I morse hade vi möte med byggentreprenören som byggt vårt hus. Det är lite småfix kvar och vi är oense om en del saker så det skulle ses över idag. Representanten som de skickade var naturligtvis mannen som är orsaken till att så mycket gick åt skogen när vi byggde. Vi fick själva reda ut mycket p.g.a. honom och nu satt vi alltså med den mannen och skulle reda ut saker. Suck liksom.
Och jag kan säga att jag bokstavligt talat personifierade uttrycket "Don't mess with a pregnant woman!".... Det där med nerverna utanpå liksom... Jag orkade inte höra på hans dravel utan började skälla ut honom och sa att mitt tålamod är slut med dem, att de kanske skulle ta och lyssna och visa lite förståelse och att vi har rätten på vår sida och att konsumentköplagen gäller och att...ja, ni förstår... Och ni som följt mig på den här bloggen ett tag vet att jag när jag går igång så haglar det liksom kommentarer och åsikter, hahaha!
Det slutade med att jag och Mini fick gå upp och leka på hennes rum istället för jag vill inte att hon ska höra på när jag är så där upprörd. Jag hörde hur Fina M argumenterade på nedervåningen och han är bara såååå jäääkla bra! Tur att det bara är en hormonstinn människa i huset, hahahaha!

Så vi kan väl säga att jag är lite hispig just nu. Den där lite smått neurotiska kvinnan som har så mycket inom sig men som hon inte kan få ut på ett vettigt och samlat sätt. Det är jag just nu.

Jag TROR mig dock känna ett liiiiitet molande ibland. Kanske. Och så är det de stora brösten som är kvar och bara är i vägen. De ömmar inte så mycket längre. Bara om Mini hoppar på dem när jag ligger och slappar i soffan...

Hispiga kramar till alla utom vår byggentreprenör

7+1

Usch, idag känner jag ingenting. Jag oroar mig lite trots att jag vet att jag inte borde. Jag har stora bröst som ömmar ytterst lite, det är allt. 

Visst borde jag vara glad över att jag mår så bra men samtidigt så vet jag mycket väl att det här är kritiska veckor. Vecka 7-9 är då det händer skräp. Oftast.

Så nu kan jag verkligen inte slappna av.

Hur tusan ska jag överleva tills på tisdag?! 

Det borde finnas akut-UL som man kan göra utan tidsbokning. Bara att åka och ta en kölapp, köra ett UL, bli lugn och åka hem. Frid.

Men nu finns det inget sånt så jag får väl nojja på tills på tisdag.

Kram

7+0

Vecka 8! Tjohooo!

Igår och och idag har jag inte känt mycket alls. Det enda jag kan påpeka är att mina bröst gör tokont och är gigantiska! Magen är inte alls lika svullen och inte heller förstoppad (om ni vill veta, hehe). Jag känner mig ganska som vanligt faktiskt. Tröttheten har lagt sig lite också tycker jag, men det kanske bara är tillfälligt.

I övrigt står livet lite stilla fram till den 10/2. Fem dagar kvar på mitt sätt att räkna... Längtar!

Kram

6+6

Jösses!

Jag tittar på magbilder från förra graviditeten och förundras återigen över hur liten min mage var. Jag förstår inte att jag fick plats med mina egna lungor! Inte konstigt att det var jobbigt att andas mot slutet....

Och tänk, jag blev så irriterad när någon sa att jag hade liten mage! Hahahaaa! Jag förstår inte hur jag fungerar ibland.

Men ibland var den faktiskt större. Speciellt på kvällarna.

Ja, jag har googlat magar... Kunde inte låta bli! Jag kan liksom inte riktigt förstå att det här är sant. 

Just nu går jag också i UL-limbo: den där känslan av tomhet och tusen frågor och lite tappad tro på att man verkligen är gravid, som man kan få fram till nästa UL då man får se vad som finns där inne igen. Då kommer tron tillbaka. Där är jag nu. Som jag längtar till den 10/2! Sju dagar kvar om jag räknar med idag också.

Mitt illamåendet har lagt sig men å andra sidan så äter jag en hel del hela tiden.

Tröttheten är däremot enorm och jag har så otroligt ont i brösten. Jag kan knappt kramas och det är illa.

Men hörrni, här i Stockholm är det vääääldigt mycket snö! Fina M skottade hela kvällen igår och när jag kom ut till bilen nu på morgonen så var både bilar och uppfart helt insnöade igen. Tyvärr har vi lovat att skotta åt vår gamla granne också... Och plogbilen hinner inte med att ploga överallt förrän det har snöat igen. Men jag ska nog lyckas med konstycket att komma till jobbet idag också.

Snöiga kramar till er

6+5

Det känns som en evighet men det är ju faktiskt bara vecka 7 och fortfarande väldigt tidigt i graviditeten.

Än så länge så försöker jag att tänka väldigt kliniskt kring allt. Allt kan förändras, speciellt så här tidigt, så jag vill inte ta ut något i förskott. Det blir jobbigare då.

Men det är innerligt svårt att hålla sig borta från googlandet och planerandet.

Samtidigt har jag kommit över den värsta chocken och ser fram emot två små fantastiska ungar. Jag hoppas på det!

Men, som sagt, det är tidigt och hoppet får inte bli för stort... Helst.

Och så kan jag meddela att tröttheten är enorm medan illamåendet ändå är lite mer hanterbart. I allla fall idag.

Kram

6+4

Idag har Mini och jag varit på träff med vårt ÄD-gäng. De är helt underbara och det är så himlans mysigt att träffa dem. Jag känner mig som en ny människa varje gång efteråt, full av energi.

Idag är inget undantag även om jag är galet trött. Jag bara måste få sova en stund snart. Fina M får leka med Mini och jag får sova.

Alltså, jag får nästan lite panik när jag tänker på att jag ska jobba imorgon. Hur i hela friden ska jag kunna hålla mig från att somna?! 

En plan är att jag hämtar på dagis. Då kan jag sova en stund på bussen och går från jobbet vid 15-tiden. Då klarar jag nog att vara vaken på jobbet och även till Fina M kommer hem också. Tror jag.

Vilka vardagsutmaningar! Hahahaa!

Kram