Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

lördag 31 december 2011

Begreppet "Fina M-logik"

Ok, några sista ord innan det nya året...

Fina M har ätit godis och bullar i MÄNGDER hela december. Han ser numer gravid ut (jag skojar inte!) men kallar det "decembermage"... Tur att han har lätt att bli av med överflöd säger jag bara.
Det stora problemet uppstår när vi nu ska börja dressa om till festen. Kl 14:00 säger han att han inte har några kläder som passar. HAHAHAHAAAAA!!!
Nu, en timme senare, har han lyckats rota fram en gammal fin kostym som han har klämt ner sig i (hålla-in-magen-taktiken). Undrar hur det blir när han ska trycka ner lite mat i kroppen också?
Själv kör jag stretchklänning i bjässeformat. Dessutom tycker jag att jag har en bättre anledning än godisfrossa för att få gå på fest med en sån kula...
Välstassad i kostymen så tågar han ut i förrådet och hämtar...VERKTYGSLÅDAN! I finkläderna ska han börja fixa med lite spikande och annat i tvättstugan inte långt innan vi ska åka. Och innan vi åker på festen där vi får middag så ska han äta en fiskgratäng med sås.

Jag lägger mig inte i men ibland undrar jag hur han tänker.... Gissar att det var det jag föll för, hahahahaaaaa! Han säger att han bjuder på det. Fina M.

Ha en underbar kväll och skit i kramandet vid tolvslaget. Hångla upp någon!

Kram

Gammalt men inte glömt och framtid

Årets sista dag är här nu. 2011 som har varit ett omtumlande år för min del. Allt från "Jippie!! till ren och skär "Panik."...

Januari började med ett hoppfullt ÄD-försök i Åbo. Jippiii!
I februari gick det om intet och jag kraschade fullständigt men vi fick tid för ett nytt försök i Riga och svenska landstinget satte sig på tvären med simpla blodprover. Snörvel.
Den 1:a mars hade Riga en donator åt oss. Tjohoo! Men tankarna svindlade och jag var livrädd. Panik.
April bjöd på andnöd och paniktankar trots att vi var mitt uppe i en behandling som kan generera ett barn. Sorg. Samtidigt så blev det en bra resa till Riga och vi gjorde en insättning av två embryon på självaste Påskafton. Puh!
Maj gav oss ett plus. Jabbadabbadooo! Jag bestämde att vi ofrivilligt barnlösa behöver en egen dag att uppmärksammas på (dagen före Mors Dag) och hade ingen aning om hur stort det skulle bli tack vare Loba och Barnlängtan. Det blev också en intervju på Rix FM (längst ner). Action!
Juni bjöd på dåligt samvete och en viss saknad och att "komma ut" som gravid var ovant och gav mig blandade känslor. Men mest var jag så klart lycklig! Njutning.
Juli gav oss vår första bild av Mini. Kärlek!
I augusti får vi betalt från Försäkringskassan igen. Vårt andra försök var därmed betalt enligt den rättighet vi har. Upprättelse! Samtidigt blev jag väääldigt skeptisk (grundlades vid "Korrespondenterna"s program tidigare i år) till det till hösten kommande SVT-programmet "Barn till varje pris?". Mutter, mutter!
September bjöd på en hel del mediafokus och jag insåg att jag oroat mig helt i onödan för SVT:s program som var kanonbra. Och så blev jag stolt över de som ställde upp i programmet, bl.a. FC. Word!
Oktober bjöd på ett starkt och otroligt positivt minne när jag satt vid ett bord med massor av ÄD/ED-mammor och alla deras bebisar och åt lunch. Vilka kvinnor! Tänk att jag ens funderat på det där med genetik förut! Och tänk vad fantastiskt BRA vi är allihop! Vishet.
November satte jag i halsen. Mini var FÖR mini och jag blev sjukskriven på heltid. Vi blev stammisar på spec.mvc. för ständiga kontroller. Gulp!
December har bara varit massor av förberedelse, tankar, svajande känslor och en evig väntan. Det är 2012 som gäller nu. Rastlös.

Utöver allt ovanstående så har vi renoverat, boat, snickrat, spa:at, semestrat, träffat fina, goa medkämpar, fått reda på att min bror med sambo ska bli föräldrar en månad efter oss, tagit hand om och flyttat lilla svärmor (som nu har det väldigt mycket bättre än tidigare), undrat hur pappas separation ska gå till dess att vi fick träffa hans nya dam, lekt med bästaste bästisens barn och fått ett enormt stöd från henne och hennes man, oroat oss för Mini men framför allt gläds vi.
Vi gläds enormt mycket över att våra år av slit och kamp verkar vara över. Allt kan hända fortfarande men det kan det fortsättningsvis också, så vi gläds. Våra barndrömmar och vår envetna kamp har äntligen belönat oss. Det är helt sjukt att vi lyckats. Tacksamhet.
Vi behöver inte hålla på tills jag är 50 (som jag skrev i något inlägg 2010). Vi kan slappna av. Ja, verkligen slappna av och få vara en egen familj med alla vedermödor som det innebär. Familj. Fina M och jag och Mini.

2012 blir året då jag kan dricka mitt kaffe igen och strunta i folsyratabletter. Det blir året då jag kan bestämma över mitt liv igen. Året då jag får mina tankar tillbaka. Då jag inte behöver ha min kropp i varenda tanke.
2012 ska jag köpa färgglatt toalettpapper. Men kanske utan färgen rosa eller rött i trots allt.

Samtidigt så tänker jag fortsätta att följa, önska, stötta och drömma åt mina vänner som kämpar där ute. Det kommer jag alltid att göra. Det är det minsta jag kan göra. Tack till er alla!

Därmed önskar jag alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

Sprakande nyårskramar


fredag 30 december 2011

Mini går på bio

Tillbaka efter bebistittande och bio. Bebisen var så klart ursöt och jag kan inte förstå att vi kommer att ha en sån liten söt sak hemma hos oss snart. Helt otroligt! Och mamman såg avundsjukt på mig och sa att jag har något fantastiskt framför mig och syftade på förlossningen. Och då hade hon en kämpig förlossning. Så jag känner mig uppåt nu!
Tyvärr fick jag stressa iväg för att hinna möta upp med Fina M innan bion. Och nej, hamburgaren var inte så god som min hjärna trodde att den skulle vara... Men milkshaken var fantastisk!
Filmen var riktigt bra också. Vi såg "The girl with the dragon tattoo". Lite lång för att man som gravid ska stå ut hela tiden men det funkade. Tog av mig stövlarna och satt med benen i kors i biostolen. Det fungerade ganska bra. Och så dunjackan framför magen så att ljudet inte skulle störa Mini för mycket.
Jag kände hur Mini slog i "botten" då och då med huvudet (måste det ha varit). Det trycker till neråt liksom. Nu kan det verkligen inte vara lång tid kvar...

Nu sitter vi hemma och ser på numer legendariska "Band of Brothers" (en av Fina M:s julklappar han fick), äter banankaka som Fina M gjort och dricker jos (jo, det stavas så!) till.

Vilken skön dag, trots min aversion mot IKEA, hehee.

Kram

Böda camping upphöjt med 1000

Ja, så är det det här med IKEA... Jag avskyr att åka dit. Det är inte själva IKEA jag avskyr utan folket som är där. Det är som TV-programmet "Böda Camping" upphöjt med 1000. Ingen kan bete sig. Alla är svin. Idag har jag t.ex. åskådat när en vuxen man spottar snorgärs på golvet. Mumma.
Och halva Stockholm firar visst dagen före nyår på IKEA. Det var helt överbefolkat.

När jag stod ute på parkeringen och skulle packa in två jääättekartonger (inte tunga, men förbaskat otympliga, en kontorsstol och en fåtölj...) i bilen så står en gubbe vid bilen bredvid och bara tittar på. Kartongerna gled ständigt ur händerna på mig och de gled och trillade ner i backen flera gånger innan jag lyckades få kontroll på dem. Det blir ju inte lättare med en mage som är i vägen liksom. Eller med en gubbe som bara står och glor på en två meter ifrån mig.
Vet inte om han tänder på höggravida som kämpar skiten ur sig men ouppfostrad var han i alla fall. Jag hade absolut erbjudit min hjälp till någon som står och tappar kartonger i backen hela tiden. Fina M hade också erbjudit sig. Alla mina vänner hade erbjudit sig. Men inte gubbar på IKEA med gällivarehäng och semesterfirande på Böda camping, inte. Nej, de bara står där och glor helt oförskämt. Svennebananer utan uppfostran. Grisar.
Men nu har jag nog gjort IKEA för sista gången på väldigt länge. Jag slipper det där nu. Jag slipper att få hjärnblödning varje gång.

Mitt nyårslöfte ska bli att undvika IKEA under hela 2012. Jo, så får det bli.

Men nu har vi i alla fall äntligen en fåtölj till Minis rum.

Kram

Röra på fläsket lite

TV-kanalerna är som bortblåsta (nu var jag väl vitsig så här i stormtider, hehehee...). Så idag blir det till att aktivera sig och sluta att nöta på soffan.

Jag ska strax åka till IKEA och köpa en fåtölj till Minis rum samt en kontorsstol till mig själv. Sen blir det hem och vila en stund innan jag åker till en kompis som fick barn strax innan jul. Det ska bli kul att få prata lite bebis och få lite tips från en nybliven mamma. Och se det lilla underbarnet också så klart! Sen lär vi väl dra ut med barnvagnarna ihop då och då under föräldraledigheten också.

Efter det ska jag och Fina M ses och äta sliskiga hamburgare. Det har jag varit sugen på nu hur länge som helst och det brukar jag aldrig vara. Brukar tycka att det är ganska äckligt när jag väl har tryckt i mig en, hahahaa! Men nu VILL jag verkligen ha en hamburgare.
Så fort Mini är ute och jag är ok i kroppen igen så ska jag börja träna igen och då blir det absolut inga hamburgare så det här är nog sista gången jag äter det på väääldigt länge.
Efter den heliga middagsritualen ska vi se på bio. Det lär vi väl inte heller kunna göra ihop på ganska länge så det gäller att passa på. I brist på TV om inte annat...

Mini har rullat runt lite inatt och imorse men i övrigt så håller hon sig ganska lugn. Ibland kan jag känna att det rör sig på något märkligt sätt där inne. Det syns inte på magen men långt in mot ryggraden känns det som att det ligger något tungt och rullar lite. Mycket märklig känsla må jag säga.

Imorgon är det nyårsafton. Det känns väldigt, väldigt stort. Vi går in i året då Mini kommer att få sitt liv. Jag ska göra allt jag kan för att hon får ett bra sådant.

KRAM

Mitt nattknark är slut

Nu har jag spelat spel på mobilen i en timme och tänkte att jag skulle ta och glo lite på tv för att få tiden att gå. Sätter på tv:n och alla kanaler är försvunna. Det är bara ett stort gytter av flimmrande färger på tv-skärmen. Skit också.
Igår ringde jag till ComHem och påtalade att bildkvalitén har varit riktigt usel de senaste två veckorna eller så, och att de måste göra något. Ja, jag kunde ha ringt tidigare men det har inte blivit så. De ska i alla fall komma hit den 3/1 och kika på allt.
Man kan ju tycka att det är lite märkligt att efter mitt samtal så försvinner bilden helt så jag hoppas att det beror på att de håller på och trixar med något så att vi får bilden tillbaka med fantastisk kvalitet (in my dreams....).

Nu kan man tycka att detta är något av ett lyxproblem men se, det är det inte. Jag är gravid och hormonell och är vaken tre timmar varje natt. Jag är BEROENDE av tv:n. Mitt nattknark.
Jag ligger på soffan och ugglar varje natt med tv:n på. Sen somnar jag ifrån den och vaknar när Fina M kommer ut i vardagsrummet på morgonen. Såna bekvämligheter fungerar liksom inte om jag ska hålla på med SVT Play, hörlurar och sånt. Så jag liiiider. Tyck synd om mig.

Och på Hemnet ligger nästan inga objekt ute att drömma om så jag kan inte ens roa mig med det. Läser bloggar så klart men inte i tre timmar. Jag kan ju alltid läsa en bok eller två men det blir så tråkigt att ligga och läsa i tre timmar i sträck och med handledsskydden så är det inte helt bekvämt.
Scheisse. Det här börjar närma sig en katastrof av klass 3-varning-karaktär.

Nä, nu ska jag satsa på att bli världsmästare i patiens eller nåt.

Kram

torsdag 29 december 2011

Actionhjälte

Förutom att Tonci nu är gravid så har dagens andra stora händelse infunnit sig: jag har socialiserat med våra båda två närmaste grannar SAMT gått och postat ett brev. Wow-faktorn är enorm...

Soplocksmällargrannen är riktigt trevlig och de har en ursöt son som börjar bli riktigt stor (2 år?). Hon frågade hur det går när jag kom gåendes på gatan och jag meddelade dagens stordåd, att jag postat ett brev. Hon bara skrattade och påpekade att det i alla fall inte är så jättelång tid kvar. Heja, heja, liksom. Snällt.

Vår andra granne är GIGANTISK! Han bygger muskler vill jag lova. Jag har bara pratat någon gång med honom på gymmet och han är jättetrevlig men ser galet farlig ut med alla sina muskler och lite buttra uppsyn. Ingen annan i området där vi bor törs prata med honom, hahahaaa! Det är faktiskt lite roligt eftersom han är så snäll.
Han har varit med om en riktigt läbbig mc-olycka så jag tror att han är hemma och är sjukskriven. Det sociala utbytet vi hade idag var att vinka och säga hej till varandra. Han log och då ser han så otroligt mycket snällare ut. Hans och hans frus son är nog ca 1,5 år. Mini kan med andra ord välja och vraka bland grabbarna i grannhusen, hihihii!

Jamen, ni ser ju, det händer MASSOR här hemma. Värsta actionserien i den här bloggen liksom.
Actionbaben Wilda... Dags för en tupplur nu, va?

Kram

Yes!!!!

Vilken underbar morgon!
Tonci har äntligen plussat. Tjohoooo! Varmt grattis till henne.

Uppdämda känslosvall som bara MÅSTE ut

Har vaknat igen som vanligt. Blödde näsblod och hade en sammandragning som hette duga. Tusan, vad trött jag är på det här nu. Speciellt av att bli väckt av näsblod titt som tätt. Blä.

Jag surfar som vanligt runt bland bloggarna jag följer. Det är ruvningar på gång och en del plus, vilket gör mig så hjärtans glad! Ända in i själen. Jag märker också av en viss optimism som smyger sig på många av mina kämpande medsystrar. Det gläder mig också något otroligt! För är det något jag tycker behövs i barnlöshetskarusellen så är det lite tro och hopp som gör sig påmint då och då. Som ger den där lilla glädjen man är så väl värd, ofta efter år av sorg och kamp.
Så ser jag ibland, till min fasa, en del kommentarer som gör mig så heligt förbannad.
Jag VET att många av kommentarerna bara är s.k. "troll" som bara skriver dumma saker med flit för att få reaktioner (grattis, här får ni min), men vad är det med dessa människor som inte klickar? Vad har hänt när de växte upp? Vad fick de för uppfostran?
För allvarligt talat, något fel är det.
Jag kan köpa att man för sitt höga nöjes skull skriver idiotiska kommentarer i olika öppna forum, men att leta upp bloggar som beskriver människors liv direkt ur verkligheten och sedan sitta och skriva elakheter... t.o.m. på julafton...Ja, jag kan nog inte komma på något mer patetiskt faktiskt. Så jävla tragiskt.

Så finns det de som kommenterar som kanske inte är "troll" utan faktiskt kläcker ur sig exakt vad de tycker angående ofrivilligt barnlösa. De som inte har förstått vad bloggarna betyder för oss. De som bara MÅSTE säga sin obildade och oempatiska åsikt. De som tror att vi antingen är som barnflickan i "Handen som gungar vaggan" eller som ställer krav på att hela universum ska visa oss hänsyn när vi skriver om hur jobbigt det är att se gravida eller träffa nyfödda barn. Eller som tycker att IVF:er är onaturligt och att vi ska lära oss att livet är bra utan barn.
Dessa människor har jag faktiskt inget till övers för. Inget alls.
Förut gjorde de mig så otroligt upprörd och ledsen. Mest för att jag såg att de inte förstod. Att de liksom hade stängt av elementära bitar av sin hjärna. Jo, det här är min blogg och efter år av kämpande tänker jag faktiskt säga vad jag EGENTLIGEN tycker. För är det något vi ofrivilligt barnlösa gör så är det att vika oss för andra. Hela tiden.
Vi är så rädda för att störa oss med alla lyckliga jävlar där ute. Vi skäms och lägger oss ner och gråter i tysthet i tid och otid. Och skäms vi inte så vill vi bara försöka att ta hand om spillrorna av oss själva. ALLA som någon gång går igenom en riktig kris vet vad jag pratar om. Man BEHÖVER stöd och hjälp men törs eller orkar inte be om den.
När vi då sitter där och skriver våra bloggar för att ventilera alla våra sorgsna tankar och jobbiga liv samtidigt som vi visar att vi inte är ensamma, ja, då ber vi inte om några oempatiska hjärnors obildade åsikter. Många av oss ställer istället upp i informativa tv-program, träffar forskare för vetenskap och forskningens skull och vi bidrar till samhället, definitivt på ett sätt som ger ett större mervärde jämfört med glappande åsiktsmaskiner som inte förstår när (läs: att) de ska vara tysta och bara leva sina liv.

Jag är så olidligt, jävla TRÖTT på dessa fjuniga tonårstroll och korkade åsiktsmaskiner. Ni ger mig inget och inget tänker jag ge er. Ni är som kvisslor som dyker upp i tid och otid. Kackerlackor som drar till sig fler om man kliver på dem.
Ge blanka f-n i mig och mina vänner. Speciellt i mina vänner som fortfarande kämpar, för de behöver inte er alls. Inte på något sätt. Det ni skriver vet vi allihop redan. Ni är bara elaka, pinsamma och skämmer ut er. Jo, det gör ni för många av oss kan se vilka ni är och info om er. Mail, ip-adresser, namn och var ni bor. Ni ser, våra bloggar är inga forum med "forumregler" där man garanterar anonymitet bakom ett fånigt alias. Men så långt tänkte ni visst inte? Pilutta er.
Därför är det så förbannat skönt att ber er kräla tillbaka till den håla ni kommer ifrån. För alla fattar vad livet innebär utom ni. Se så. Schas!

Och till er andra, normala människor som undrar över vad jag sysslar med så här mitt i natten och varför jag skriver ett så argt inlägg; strunta i det bara. Jag tenderar att flippa på vissa galenskaper här i världen bara och vad är då inte bättre än att ventilera ut ordentligt på min egen blogg? Moooahahaaaa! Känner mig lite lagom månskensgalen.... ;o)

Och nu är det bara 12 dagar kvar...

Kram

onsdag 28 december 2011

Shopping

Fina M kom hem med en hel påse FULL med reaklipp från PoP idag. Fina, fina, fiiina M!
Kläderna ligger i tvättmaskinen nu men kommer jag ihåg så slänger jag nog upp bilder på dem sen. Firade med en jätteportion laxpasta så nu håller jag på att spricka känns det som.

En helt irrelevant fråga: är det NÅGON som ringer till nummerupplysningen nuförtiden? Jag gör det inte i alla fall. Smartphone liksom....

Snart är det januari. Tjohoo!

KRAM

Annan planering

Åh, jag har inte kommit iväg att handla ännu. Inköpslistan växte så vi får nog åka båda två. Fina M är bära-och-släpa-och-kånka-mästare liksom...

Nu sitter jag och planerar hur jag ska utveckla mitt egna lilla företag. Jag vill bli egen på heltid!
Det är inte bara att kicka igång men nästan. Under föräldraledigheten passar det utmärkt att gå lite utbildningar och rent tidsmässigt så blir det nog inte på heltid förrän om ca 2 år. Under tiden hinner jag gott och väl bygga upp mitt nätverk lite. Och så måste det så klart synkas med hur Fina M jobbar och vill ha det... Men bara att planera är kul än så länge!
På sikt vill jag också kunna utveckla en del av företagandet åt det "hjälpande" hållet. Men det ligger mycket längre fram i tiden. Bara en idé än så länge.

Något annat jag planerar är hur nyårsfirandet ska gå till. Om jag ska hålla mig vaken till tolvslaget så gäller det att sova på dagen först. Att somna i soffan på festen kl 21 känns inte som ett kul alternativ, hihi!

Tillbaka till verkligheten. Mat- och sovklockan indikerar en liten tupplur tror jag minsann! Är sömning...

Krama någon

39!

Det är lite ofattbart men idag rullar vi in i vecka 39. Galet! Tänk vad lång tid det har gått och nu börjar vi närma oss målet.
Jag börjar bli nervös. Mest nervös är jag att något hemskt ska hända. Att hjärtslagen helt plötsligt inte hörs mer eller nåt liknande... Usch! Jag försöker att inte tänka så men ibland går det inte att undvika. Tänk om liksom. Det är min största skräck.
Den 2:a januari ska vi till BM igen och då får vi nog höra hjärtljud igen. Det kommer att göra det hela lite lättare igen tror jag. Då ska jag även ta upp det här med händerna igen med henne. Förklara och betona hur ont det gör så att hon förstår att det ska skrivas in i journalen. Det stör mig nämligen lite att hon varje gång frågar om vi har några frågor eller om det är något speciellt vi undrar över och när vi väl har det så viftas det bort med att det är "normalt".
Och sen sitter jag där gråtfärdig med orörliga händer på julafton och får lösa problemet själv. Så ska det inte vara. Ska det det? Va?! Va!? Va?!
Tänkte väl det. Någon ordning på torpet får det allt vara.

Mini rullar på där inne. Fram och tillbaka men mest på vänster sida. Undrar hur hon har det? Det måste vara ganska obekvämt att ligga dubbelvikt så där. För att inte tala om navelsträngen som ligger och irriterar hela tiden. Och så flyttas tyngdpunkten varje gång jag rör mig. Störande.
Vore jag Mini skulle jag vilja komma ut ganska pronto. Men nu är det ju faktiskt bara tre dagar kvar(på mitt sätt att räkna) tills hon får komma ut! Tjihooo!

Idag ska jag handla lite mat. Då ska jag passa på att botanisera lite bland hårfärgningsprodukterna också. Jag drömde att jag färgade håret mörkbrunt inatt nämligen. Jag hann aldrig se hur det blev men kul var det. Så nu MÅSTE jag prova själv så fort Mini är ute. Men det blir inte mörkt. Det törs jag inte...

Jahapp, om jag skulle ta och flytta ändan ut i köket och göra mig lite frukost? Tror det blir så.

Kramas där ute

tisdag 27 december 2011

Magbild igen

Glömde... Jag har ju lagt ut en ny magbild HÄR. Den är från i söndags (juldagen)...

Kram

Lycka

Om någon undrar vad jag gör om dagarna så kan jag meddela att det inte är så mycket. Jag sover, surfar, ser på tv och sover igen. Jo, jag lyssnar på radio också. Det är nog allt.
Ibland har jag en liten dagsutflykt som t.ex. att åka och byta felaktigt inköpta lakan. Eller luncha med en kompis.
Som ni förstår så blir det inte så mycket att blogga om annat än att gravidgnälla lite. För det har jag tusan aldrig fått göra förut så det kan jag ju alltid unna mig.
Jag VET att jag, när vi kämpade på som mest för att få mig gravid, sa att jag minsann aaaaldrig skulle gnälla på att jag var gravid om jag någon gång lyckades bli det. Men se, jag är människa och det bästa med det är att man alltid kan ändra sig. Oftast försöker jag göra det till det bättre men just nu så blir det tyvärr till det sämre... Jag gnäller lite över gravidkrämporna. Eller egentligen så är det nog inte de jag gnäller på. Mest är det den effekt de åsamkar. Jag får inte jobba. Jag ska vila. Jag ska eller får inte en del saker, vilket är lite frustrerande. Men mest av allt vill jag gå ut och springa. Och dricka champagne. Och det kommer jag ju att få göra ganska snart hoppas jag.

Egentligen så är mitt gnäll bara lite smågnäll. Sånt som går över ganska fort med andra ord. För egentligen är jag så nöjd, så nöjd, så nöjd och lycklig. Vi har fått ordning på allt här i hemmet. Gästrummet/Kontorsrummet är kanonfint, Minis rum är jättefint och blöjbytarstället i tvättstugan är perfekt. Allt har faktiskt Fina M fixat (ok, jag har fixat mycket av pysslet runt omkring, men snickrandet har jag inte bidragit till alls). Han är helt fantastisk!
Här om morgonen när jag vaknade och öppnade ena ögat lite slött så såg jag att han låg och räknade på fingrarna. Jag orkade inte öppna munnen och fråga vad det handlade om utan halvsov vidare. Men när jag vaknat till lite mer så kom nyfikenheten tillbaka:

-"Vad låg du och räknade på tidigare?"
-"Tiden. Hur många dagar det är kvar tills hon kommer."

Aaaaw..... Som vi längtar! Båda två. Då blir mitt gnäll så väldans obetydligt.
Lycka.



kram

Upp-och-ner-vardag

Sovstunden är över och jag vaknade av att jag blödde näsblod. Ymnigt. Eftersom jag låg på sidan så snusade jag ut allt blod i min egen munkjacka. Jättefräscht... Reser på mig och får flytningsguck i hela brallan. Ja, jag bjuder på alla mysiga grejer som händer när man är gravid... Suck.
Bara fyra dagar kvar, sen ska jag sjutton ut och gå i rask takt varje dag för att sätta igång förlossningen så att jag får tillbaka min kropp någon gång!

Nu ska jag slänga in en tvättmaskin och sen släpa mig till Barnens Hus som sålde på mig ett täcke och påslakan. Täcket har måtten 70x80 cm. Påslakanet har måtten 65x75 cm. Jösses, så dumt liksom! Men det såg gulligt ut i alla fall...
Ett tips till alla som är eller blir gravida: spara för sjutton alla kvitton! Det är lätt att det blir fel med en gravidhjärna som är ute och shoppar.

Förresten, nu är BB-väskan färdigpackad. Det är bara tandborstarna som ska ner när det blir dags. Tjohooo! Om vi lyckas komma ihåg dem vill säga....

Kram på er

Kramp och sömnlös jul

Tack för alla julhälsningar och kommentarer! :o) Jag blir så glad av sånt att det är nästan lite fånigt, hihihii! Så tuuusen tack!

Tillbaka. Fullproppad med fet julmat och med fina julklappar i huset. Julen var riktigt bra i år och graviditeten har gjort sig påmind då och då. Ganska rejält.

På julafton dundrade Fina M iväg tidigt på morgonen för att åka till sin mamma. Jag stannade hemma, dels för att inte riskera att förlossningen skulle sätta igång och dels för att jag skulle fixa och dona lite inför julmiddagen. Jag hade bara ett litet problem. Jag glömde att köpa handledsskydden dagen innan och på självaste juldagsmorgon så vaknade jag med en fruktansvärd värk i händerna. Det gick inte att böja fingrarna mer än någon centimeter.
Den värsta värken gick över men det gjorde fortfarande ont hela förmiddagen. Jag tog en promenad till det närmaste apoteket men väl där så var det stängt. Släpade mig hem igen med världens sammandragningar... Väl hemma igen började jag med maten trots att det gjorde så ont.
Till slut satt jag bara i en fåtölj och ville gråta. Julen sög verkligen i den stunden. Ensam och med värkande händer och en stor otymplig mage.
Då ringde det på dörren och bästaste bästisen dök upp med sin familj för att lämna lite julklappar och önska god jul. Fina, fina småtjejerna sjöng julsång och allt (men det var faktiskt en snapssång har jag insett nu i efterhand). Och när de sen skulle åka så dök Fina M upp och vi åkte och köpte handledsskydden. Julen var räddad.
Så tack för tipset om handledsskydden!! De har verkligen hjälpt något otroligt.

Julafton flöt på och vi åt och umgicks allihop och hade det så där julbra som man ska ha det. Jag och lillebrors sambo fick dock vila på sängen en stund med magarna i vädret. Det är så kul att vi är gravida samtidigt!

På juldagen tog vi det lugnt här hemma. En promenad och så lite traditionsenlig pyttipanna på en del julrester till middag. Tyvärr blev juldagsnatten en plåga för mig. Jag vill inte gnälla men det här med den uteblivna sömnen är verkligen jobbigt ibland. Den här gången var det i och för sig främst stormen Dagmar som höll mig vaken. Jag somnade först strax efter 3 och vaknade vid kl 6 igen. Sen sov jag två timmar till.
Det i sin tur gjorde att annandagen blev lite jobbig. Vi åkte till moster och mina kusiner för att äta hos dem också. Jag var så trött, så trött men bet ihop. Yngsta kusinens sambo är också gravid och ville "bonda" hela tiden. Hon och jag har så olika personkemi att det är märkligt att vi ens kan vara i samma rum. Nu ville hon alltså "bonda" bara för att vi är gravida samtidigt... Det blev ju inte annat än fel och jag tog ännu mer avstånd. Jag orkade inte liksom. Självklart var jag ytligt artig men inget mer och det märkte hon väl efter ett tag.
Jag var där för att träffa mina släktingar och umgås, inte sitta och jämföra krämpor eller sparkar i magen med någon jag ändå aldrig gillat (och hon gillar inte mig heller så det går på ett jämt ut...).
Så jag var alltså den där sura, gravida grin-Stina på annandagen, hahahaaaa! Äsch, SÅ hemsk var jag inte. Och min moster är så exalterad över att Mini ska komma. Det är riktigt charmerande att se henne vara så glad.
Hur som helst så har min mage ruttnat på fet julmat. Det tog tvärstopp igår och jag kunde inte äta mer alls. Klockan 12 inatt vaknade jag med förvärkar som hette duga. Jag hade så otroligt ont i magen och trodde att allt kanske hade startat. Fick ligga och fokusera på andningen och slappna av. Fy, så det värkte i rygg och mage! Och själva magen var stenhård.
Jag ville inte väcka Fina M om jag inte var helt säker på om det var något som skulle eskalera eftersom han skulle upp och jobba idag.
Efter ca 30 minuter insåg jag att det nog bara var magen som protesterade mot all den feta maten och julgodiset. Gaser och rejäla kramper. Det gjorde så fruktansvärt ont men gick sakta, sakta över och jag kunde till slut somna om.
I morse vaknade jag av ett krampanfall till, om än dock inte lika kraftigt. Magen var stenhård och det gjorde ont. Åååh, om det ändå bara var magen som blev hård liksom! Jag vet inte varför sammandragningarna har börjat göra ont men jag gissar att det kanske också är förberedelser inför förlossningen. Skönt är det i alla fall inte.
Därför låg jag kvar i sängen efter krampandet och väntade på att Mini skulle röra på sig så att jag fick känna det normala igen. Hon flyttade på sig och magen var mjuk igen. Skönt!
Men så fort jag reste på mig så blev magen stenhård (men den gjorde inte så ont!) så det har blivit en lugn frukost och nu är allt lugnt igen. Magen är mjuk. Nu är det vila som gäller.

Så med anledning av allt magkrångel så blir det nog en väldigt lugn dag idag. Jag hade tänkt att släpa mig till PoP och spana in rean men det får nog vänta... Eller så blir det Internethandel istället. Lugn, ro och sömn är det viktigaste just nu.

Fina M och jag har noterat att appar till mobilerna och andra "räkna-ner-funktioner" räknar lite olika. Irriterande men när jag tänker på det så spelar det inte så stor roll längre. Så fort det blir januari så får Mini komma när hon vill. Och nu har nedräkningslistorna verkligen kortats ner!

- 18 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 14 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 4 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer

Ja, nu känns det verkligen bara som en transportsträcka till nyår. Sen kan jag slappna av och Mini får verkligen komma när hon vill. Förmodligen så börjar nästa transportsträcka på nyårsdagen... Då kommer jag att tjata om att tiden går långsamt och att jag är så trött på att vara gravid, hahahaaa! Men bara Mini kommer ut och är frisk så blir jag glad.

Nu ringer mat- och sovklockan. Dags för en vilopaus!

KRAM

fredag 23 december 2011

GOD JUL!


("JulMini" by Fina M)

Lite kul ska man väl ha så här när det är långhelg?
Nu tar jag en paus och återkommer på tisdag igen.

Önskar er alla en fantastisk jul!

KRAM

Kul jul!

En konstig sak till som jag fick uppleva innan jag dör.
Motörhead har gett ut ett rödvin! Det är ju så komiskt att jag kiknar, hahahahaaaaa!
Det får bli årets julvin. Undrar om pappa, som kan sina viner, uppskattar det...

Rocka på rött!

Kram

Julkonversation

Vad vore jag utan er, ni som läser här och kommenterar? Jag hade glömt två viktiga saker: kamera och öronproppar!
Tusen tack för de påminnelserna, Åsa och Miss Baglady!

Och nu har jag varit och handlat det sista till julen. Bl.a. vörtbröd och doppebröd på fiiiinbageriet. Där inträffade denna mycket märkliga diskussion:

Jag: -"Hejsan, jag tar en limpa av vörtbrödet, tack."
Biträdet: -"Det är jättegott men tyvärr utan russin. Något mer?"
Jag: -"Det gör inget alls. Jo, jag behöver doppebröd också av något slag."
Biträdet: -"Jaha. Och vad ska det doppas i?"
Jag: -"Eeeeh...dopp?"
Biträdet: -"Vaddå dopp?"
Jag: -"Dopp. Det är dagen före dopparedagen... Juldopp liksom."
Biträdet: -"Jaha.... Jag vet inte vad det är (VA?!? Vaddå inte vet vad dopp är?! Dagens ungdom....), men det här brödet (pekar på ett italienskt formbröd som förmodligen faller i småbitar om det doppas) är gott."
Främmande dam: -"Näääe! Det där brödet får du inte köpa och doppa i."
Jag: -"Nej, jag har inte tänkt det heller. (vänder mig mot biträdet) Jag tror att det där surdegsbrödet på vetemjöl funkar bra."
Främmande dam: -"Ja, det KAN ju funka men man SKA doppa vörtbröd!"
Jag: -"Men det tycker inte jag. Jag gillar vitt, tätt doppebröd."
Främmande dam: -"Jaha. Jag doppar knäckebröd. Det är absolut bäst."
Jag: -"Jaha. Men nu är det ju jag som handlar till mig tänkte jag..."
Främmande dam: -"Ja, jo... Alla gör ju som de vill...." (här inser hon att hon domderat lite väl mycket och tystnar)
Biträdet: -"Var det bra så?"
Jag: -"Jodå! Tack så mycket och god jul!"

Går därifrån med en "vad-var-det-som-hände"-känsla. Det var verkligen en jättekonstig konversation, hahahaaa! Och ett fiiiiinbageri som inte vet vad doppebröd är. Oj, oj, oj. Vart är världen på väg?

KRAM

Sista fnulet

Börjar dagen med en nedräkning igen. För att det är kul!

- 22 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 18 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 8 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Jul hemma med pappa, bror och brors sambo. Härligt!
- Annandag jul hos moster med kusinerna.
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer

Men hur ÄR det då med magen och Mini?
Magen har sjunkit ner känns det som. Det går absolut lättare att andas numer i alla fall.
Och Mini rullar runt ganska mycket. Jag känner henne mer nu än förut och det är hon som väcker mig på natten numer. Inatt sparkade hon mig i ryggen. Snett mot vänster midja, och sånt är jag ju inte direkt van vid så då vaknar jag.
Många säger också att man drömmer om bebisen, förlossningen och annat som hör dit. Jag drömmer bara massor av annat konstigt. Inget har med bebisen att göra. Inatt var jag t.ex. på bierstube på ett soligt torg med fullsatta uteserveringar, i Bayern...
Och så vaknade jag titt som tätt och trodde att Fina M fått sömnparalys hela tiden. Vi pratade om det en del här hemma härom dagen så jag hade väl det på hjärnan...

BB-väskan är till hälften packad. Fina M ska lägga ner en del av sina kläder också sen är vi nästan klara med den. Det här hade vi tänkt att ha med oss:

- Mina gravidmjukisbyxor
- Ett par "åka-hem-byxor"
- Långärmad t-shirt till mig
- Amingströja, långärmad
- Strumpor
- Trosor/Kalsonger
- Tandborstar och tandkräm
- Tofflor
- Schampo och balsam
- Hårsnoddar
- Några bindor
- Två amningsbehåar
- Amningsskydd
- Godis
- Shorts till Fina M (om det blir dusch-/badbesök)
- Skjorta till Fina M (så att man kan knäppa upp om Mini ligger på hans bröst)
- Tröjor till Fina M
- Helbody Mini
- Mössa Mini
- Vantar Mini
- Overall Mini
- Bilstol Mini
- Mobilladdare

Tror att det är allt. Nyponsoppa, saft, blåbärssoppa, bindor och blöjor och sånt har de på BB Stockholm. Har vi frukt hemma tar vi med oss den också annars får det bli till att köpa på sjukhuset. Och har vi i värsta fall glömt något så bor vi 5 minuter från sjukhuset (om vi inte blir hänvisade någon annanstans så klart) så det borde ordna sig.

Idag ska jag köpa det sista inför imorgon. Får sjutton panik varje gång jag tittar på inköpslistorna till julen. Det är inte många grönsaker man äter... Bara en massa fetmat som lägger sig tungt, tungt i magen. Urrrrk. Och så godis. Jag måste nog göra något åt saken helt enkelt. Grönkålssallad får det bli! Och så får vi se om jag kanske även gör Lobas saffran- och rödkålssallad.

Ja, just det, jag ska ringa om värmepumpen också...blä.

Kram

torsdag 22 december 2011

Näe...

Nu är det inge kul längre!
Det är något fel på mottagarantennen till tv:n. I mitt tillstånd så är det faktiskt nästintill katastrofalt...

kram

Tyskalektion

Scheisse....
Vår värmvattenpump verkar läcka vatten på något sätt och jag vet inte hur jag ska få det att sluta. Det droppar och droppar från kondensslangen (tror jag att det är) ner i spillkoppen och trots att jag lyckats tömma den förbannade spillkoppen (som sitter FASTSKRUVAD...jättesmart...) så har den blivit full igen på bara en kvart. Vattnet rinner ut på golvet och ner i brunnen så ingen fara på det sättet men det skulle ju vara trevligt att få det där vattnet att sluta droppa. Jag vill inte ha vatten på golvet som en del av livet liksom. Varför så mycket kondensvatten? Och är det inte det så är det spillvattenslangen. Varför så mycket spillvatten?

Varför inträffar alltid sånt här vid långhelger?
Någon som har en Elektrostandard Autoterm 380 och som kan sånt här?

Som sagt, Scheisse....

Kram

Vardagslivet...

I TV-rutan sitter nyhetsuppläserskan med vääärldens urringning. Grattis till alla tuttälskare. Jag tror att de har svårt att fokusera på vad hon säger.
Och efter det dyker det upp en orakad Jolt-Cola-kille på 40+ som på fullaste allvar sitter och diskuterar dataspel som om de vore lika viktiga som nyhetsflödet om världens viktigaste händelser. Jag KAN bara inte ta honom på allvar. Han måste vara ett skämt?

Med tanke på att jag sitter och stör mig på såna trivialiteter så är det kanske dags att starta lite med matlagningen, dammsuga badrummet, åka och beställa bröd till julafton och ta en promenad? Göra lite nytta helt enkelt. Skaffa ett liv.

Vila i all ära, men fy så tråkigt det är att vara sjukskriven ibland!

Kram

Tänker så det knakar

Jag kan konstatera att med ömmande och svullna fingrar så blir jag fumlig.
Det här inlägget skriver jag från ifånen och det är verkligen svårt att hålla i den. Jag tappar den hela tiden. Och så är jag svagare i nyporna. Jag får inte upp skruvlock längre t.ex..
Sånt där kan vara lite frustrerande när man som jag är en sån där "kan själv minsann"-tjej. En sån som vill klara det mesta (och faktiskt gör det, på ren vilja om inte annat). Jag blir så snopen varje gång jag inte klarar av något som jag inte ens ser som ett problem.
Här om dagen kom jag knappt upp från liggande ställning i soffan. Det kändes urfånigt! Och frustrerande så klart.
Såna här små saker gör att jag känner mig lite hämmad och jag blir lite lagom smådeppig ibland. Det kan tyckas fånigt men det känns så bara. Jag känner inte igen mig själv och funderar på om man kan få en början till "baby blues" redan innan barnet kommer? Det är ju inte så att jag går hemma och tokdeppar men om jag känner så här så borde det finnas andra som känner så men t.o.m. lite värre. Då borde det finnas en risk för ytterligare depp efter födseln, tänkte jag.
Om inte annat så lär jag väl få svar på det själv efter att Mini kommit... Eller så frågar jag bm nästa gång.

Idag ska jag göra ett jättelass med köttfärssås att ha i frysen till vi kommer hem från BB. Vi har redan lagrat med fiskgratäng för att slippa tänka påatt handla mat de där första dagarna hemma. Vilket får mig att tänka på att jag ska köpa några paket ersättningsmjölk också om amningen skulle krångla. Mini måste ju få mat oavsett hur det går.

Jag funderar också på amningsbehåar. Undrar hur många storlekar brösten går upp? Totalt per idag har mina gått upp tre storlekar redan, vilket jag tycker är mycket. Undrar om de går upp, typ två storlekar till, efter förlossningen? Det är svårt att gissa sig till vad jag ska köpa för storlek tycker jag...

Så tidigt och redan så många tankar som fladdrar runt där inne!

Kram på er

onsdag 21 december 2011

Det rullas

Nu är det verkligen inga rediga sparkar jag känner längre. Det känns mer som att Mini rullar runt där inne i magen. Fram och tillbaka, runt, runt, runt. Rull, rull.
Hon flyttar nog på ett ben eller två då och då, och då känns det längs med magen. Fortfarande så känns det ganska svagt men det känns tydligt och ordentligt. Och gärna upp mot revbenen.
Det är nog trångt där inne nu...

Kan inte låta bli att uppdatera nedräkningslistorna:

- 24 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 2o dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 10 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Jul hemma med pappa, bror och brors sambo. Härligt!
- Annandag jul hos moster med kusinerna.
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer

Gah!! Det är SÅ spännande!!

Kram

Korg

Vecka 38 är här! Äntligen! Nu är det sjukt nära.
För första gången har jag surfat runt och kikat på sånt som "så badar du din bebis" etc. Det har känts så overkligt tidigare.

Igår kväll kom bästaste bästisens man förbi med korgen. Den som nu står i vårt sovrum och som Mini ska få sova i sen. Bästisens mamma som är som en extramamma till mig, har sytt inredningen. Så otroligt gulligt! Både inredningen och mamman.
Jag slänger upp ett kort på korgen senare idag.
Apropå kort, nästa magbild blir på lördag, d.v.s. på julafton, om jag ska följa min lilla tradition med bild varannan lördag. Kanske att jag bryter den traditionen och slänger upp bilden på fredag kväll istället.

Idag blir dagens aktivitet att laga lite julmat. Och så tror jag att bästisen med familj kommer förbi på en kvällsfika.

Kram

tisdag 20 december 2011

Frissan

Skeeetasnyggt asså!! Jag är sååååå nöjd!
Vilken bra frissa jag hittat. Hon gjorde underverk med mitt hår och jag känner mig riktigt snygg i håret igen. Äntligen!
Hon är en gammal skolkompis från högstadiet och vi har gemensamma kompisar men umgås inte nämvärt vi två av någon anledning som jag inte har en aning om. Urtrevlig tjej hur som! Naturligtvis frågade hon hur jag mådde och jag såg att hon sneglade på magen hela tiden (jag har en "smaldag" idag, d.v.s. magen ser inte så stor ut), så jag sa att jag mådde bra och att jag är gravid för att ge henne ett svar så att hon slapp smygsnegla liksom. Så satte jag mig i stolen och pratade med henne via spegeln eftersom hon stod bakom mig.
Hon gratulerade så klart och frågade i vilken vecka jag är i. Jag sa att det är tre veckor kvar och jag trodde faktiskt för ett ögonblick att hon skulle trilla baklänges när jag sa det. Ögon som tefat.
-"VA?! Ursäkta men var sjutton är din mage? Det SYNS ju inte. Jag trodde faktiskt att du bara hade ätit några lussebullar för mycket när du kom in... Förlåt!"
Jag kunde inte låta bli att skratta för vid det här laget har jag ju vant mig vid kommentarerna och jag vet ju med all säkerhet att Mini faktiskt mår bra och räknas som normalstor. Livmodern lutar väl bara inåt lite extra, typ. Och idag ÄR det verkligen en "smaldag". Jag ser mest bara fläskig ut och inte så höggravid, så jag klandrar henne inte.
Hon berättade att hon också gått på extra ultraljud och kontroller nr hon var gravid, men för andra orsaker. Det var intressant att höra. Och vi hade en riktigt trevlig pratstund om allt och alla som bor i trakten och som vi umgås med fortfarande. Jag blev så nöjd med frisyren att jag fick en tår i ögat. Har aldrig hänt förut! Hormoner, heheheee.....
Hur som helst så är hon från och med idag min nya favvofrissa. Kul! Skönt att få känna sig lite snygg trots att jag är som en uppsvälld kossa just nu.
Imorgon ska jag nog komplettera med att färga ögonfransarna och kanske t.o.m. ögonbrynen så blir jag som människa igen. Liiite fåfäng måste jag få vara!

Nu till julklappsinslagningen och soffan. Kanske att jag börjar med middagen också förresten.

Gokvällkramar

Fika och shopping

Vilken skön morgon! Det blev en långfika med kompisen (ex-kollega) och vi hade massor att prata om. Hon bor utomlands så vi ses inte alltför ofta så jag är glad att vi håller kontakten.
Efter fikat så gick jag och köpte de sista julklapparna (bästisens goa ungar kan jag nog skämma bort hur mycket som helst...) och snart ska jag till frisörskan och fixa till frisyren. Jag blev inte helt nöjd sist så nu har jag bytt till en annan som jag tror på.

Förresten, jag har köpt våtservetter, nappflaska och amningskupor också. Stoooort!

Efter frissan ska jag bara slå in julklapparna och sen ligga på soffan hela eftermiddagen. Najs, najs!

Kram

Dop?

Nattvak igen. Fingrarna värker men bm sa att det inte är någon fara, bara jobbigt. Och det håller jag med om men jag kan nog stå ut den lilla tid som är kvar.

Just nu ligger jag på soffan och ser på "Sex and the City". Det handlar om dop av Mirandas bebis, vilket osökt får mig att tänka på Mini. Ska hon döpas? Vi har nog inte bestämt oss ännu men det lutar inte åt det. Ingen av oss är troende men vill så klart bevara ett visst kulturarv etc (kyrkor är ju så vackra!).
Samtidigt vill vi göra någonting. En liten sammankomst med släkt och närmsta vännerna, och en liten ceremoni av något slag. Enkelt men fint och så att alla får säga hej till Mini. Ett officiellt välkomnande till världen och ett fastställande av hennes namn. Det tror vi på.
Vi får se hur det blir.

Saker man kan fundera på under tv-serier mitt i natten...

Kram

måndag 19 december 2011

Dagen i ord plus en knasfråga

Tebax från BM. Allt såg bra ut. Mini ligger med huvudet neråt och huvudet var ruckbart (viktigt att skriva enligt Fina M...).
Idag har jag också hängt hos en kund till mitt egna lilla företag. Det är en gammal kompis så vi har mest fikat och sen blev det en långlunch med ytterligare två kompisar.
Väldigt slapp dag om än dock lite social. Precis vad jag behöver!

Nu ska jag läsa bloggar och glo på tv. Imorgon ska jag upp i ottan (redan kl 8:30, heheee!) och äta frukost med en före detta kollega.

En liten bi-fråga, är det NÅÅÅGON annan än min man som använder sig av appen för Text-TV? Och gärna samtidigt som man läser nyheterna på just Text-TV. Snacka om overkill liksom. Jag försöker få honom att förstå vad Internet är till för...

Kram på er!

BM igen

Idag ska vi till BM igen. Den här gången ska hon även kontrollera hur Mini ligger. Det har hon bara gjort en gång tidigare men då gissar jag att det var för tidigt att uttala sig eftersom Mini snurrar runt så.
Eftersom Mini legat i tvärläge vid nästan varje UL och koll hos spec.mvc så vill de att det följs upp. Det är bra men jag tror att Mini vänder sig när det väl är dags, om inte annat. Men det är klart, allt är bra att följa upp.

En annan stor händelse är att Nordkoreas ledare, Kim Jong Il, har dött. Eller, jag vet inte om det är så stort, alla människor dör ju liksom. Det största, tycker jag, är att han har gjort fem hole-in-one på sin första golfrunda någonsin. Ingen har någonsin slagit det.
Ja, vad säger man? Diktatorer är ju kända för just förmågan att alltid tala sanning och inte överdriva...

Men nu tillbaka till de viktiga sakerna i livet. Igår åkte julgranen upp här hemma och nedräkningen fortsätter:

- 26 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 22 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 12 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Jul hemma med pappa, bror och brors sambo. Härligt!
- Annandag jul hos moster med kusinerna.
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer!

Idag MÅSTE jag även göra något vettigt. Jag misstänker att jag blir tokig av att gå hemma och skrota så här. Och fingrarna värker som vanligt. Tjohooo!

Kram på er

söndag 18 december 2011

Sväller

Det gör mer och mer ont i fingrarna, speciellt på natten. Idag är nog första dagen som jag även känt av det en hel dag. Och fötterna har svullnat också. Tur att vinterstövlarna är ett nummer för stora!

Måste notera så fina minnen, hihi...

Kram

Spänner

Här kommer lite mer gnäll...
Magen är som en ballong idag. Det känns som om Mini ligger raklång i tvärläge ungefär. Det trycker och drar och ömmar i både höger och vänster sida. Aj, aj...
Och så lite buffande på det. Oj, oj....
Nu skulle det vara skönt att somna, sova ett dygn och vakna pigg och alert imorgon istället.

Men som sagt, det är det värt och jag vill inte vara utan det en endaste sekund. Innerst inne njuter jag över att få gnälla så här. Det har jag längtat efter.

Kram i snöblasket

Ork och samvete

Fjärde advent och nu är det bara 13 dagar kvar (på mitt sätt att räkna) till Mini får komma. Två veckor! Hon kommer att hicka sig dit tror jag allt. Hon hickar minst en gång per dag...

Igår var det som sagt middag hos pappa. Något jag faktiskt inte sett fram emot riktigt om jag ska vara ärlig. Han har nämligen träffat en ny (och har nog gjort så ett tag eftersom de försade sig då och då under kvällen) och nu var det dags för oss att träffa henne.
Jag har inte velat ta upp det här på bloggen eftersom det inte handlar om mig så mycket, men det gör det ju faktiskt.
Hon var hur som helst väldigt trevlig och gullig. Det GÅR inte att inte gilla henne liksom. Och självklart är jag inte så barnslig att jag skulle ogilla henne för att hon träffar min pappa.
Nej, det som har bekymrat mig är att jag inte orkar engagera mig alls. Efter år av kamp för att få bli föräldrar så ligger så mycket fokus på mig, Fina M och Mini just nu så jag orkar liksom inte bry mig. Kul för pappa. Det är allt jag känner. Och det känns inte helt rättvist mot hans nya.
Det måste kännas stort för henne att träffa oss och allt det där men jag fick verkligen anstränga mig för att visa ett visst engagemang i alla fall. Jag skäms för det. Ganska mycket faktiskt.
Allt jag vill är ju att på något sätt vara glad för pappas skull och det är jag väl någonstans, men just avsaknaden av engagemang känns inte så kul. Men jag orkar bara inte, trots samvetet.
Jag kanske bara ska ta och acceptera det och inte bry mig så mycket? Fortsätta att fokusera på oss istället?
Det var i alla fall en lagom trevlig middag och vi bröt upp ganska tidigt eftersom jag blev så himlans trött och var den som körde hem.

Idag ska vi äntligen hänga upp de tavlor som stått på golv och hyllor de senaste åren för att vi har varit lata. Och så ska vi klä granen och dricka glögg framför vår lilla utomhusbrasa.

Kram

lördag 17 december 2011

Nedräkningen

Snart iväg till pappa men jag kan inte låta bli att uppdatera mina nedräkningslistor först:

Nedräkning:
- 28 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 24 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 14 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Jul hemma med bror och hans sambo och pappa. Härligt!
- Annandag jul hos moster med kusinerna.
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer!

Inte långt kvar nu.... Pirr!

kram

Lyxdygn

Hemma igen. Det var sååååååå skönt!

Vi checkade in på Clarion Sign Hotel i Stockholm och började med att inspektera rummet så klart. Det var jättefint med utsikt in mot city.


Det enda som var en riktig miss var toalettdörren. Den var gjord i frostat plexiglas och istället för handtag var det ett runt hål i dörren. Den hade också funktionen "dubbeldörr", d.v.s. den gick att stänga dels om bara själva toalettutrymmet men också hela öppningen till själva badrummet. Svårt att förklara. Den var i alla fall INTE ljudisolerande. Eller luktisolerande. På något sätt...

Den omtalade dörren till höger...
Jamen, ni ser ju... Helt galen lösning!

Med en gasig gravidmage som numer fungerar som tåget och börjar förbereda sig inför förlossningen, d.v.s. den töms varje dag, så lider jag med Fina M.
Nu känner vi varandra väldigt bra men jag kan bara tänka mig t.ex. ett ungt, nykärt par ute i landet som bestämmer sig för att åka på en helgsemester i Stockholm och tar in på Clarion Sign. Säg att de varit ett par i någon månad eller två. Det måste vara en mardröm att få ett sånt rum då! Vem vill göra #2 när den andra personen i rummet inte bara får en ljudupplevelse utan även en eventuell luktupplevelse? Urrrrk....
Ursäkta utlägget kring denna toalett men det var faktiskt lite fascinerande. Hur tänkte arkitekten liksom? Men förutom det var rummet urfint!

Sen gick vi upp till spa:t och badade utomhus (kolla bilderna på länken!). Det var lite småmagiskt med den uppvärmda utomhuspoolen som lös i mörkret. De 34 graderna gjorde att det rök om poolen också. Myyys! Klockan var bara 16 så vi var bara några få personer i poolen. En del drack champagne. Slurp... Inte vi dock.
De har en stor gemensam bastu och där satt vi och pratade med en kompis till mig som råkade vara där och fira 4-årsjubileum med sin sambo. Hur trevligt som helst!
Kl 17 var det dags för våra behandlingar. Min ansiktsbehandling började med att jag blev erbjuden en kortare ryggmassage också.
-"Ja, vad skönt! Det tar jag gärna!"...gravidhjärna.... För det är ju så lätt att få ryggmassage när man inte kan ligga på mage på en brits... Så jag fick en omfattande axel- och dekolletage-massage istället. Och millimeterplockade ögonbryn. Och AHA-mask och en massa andra geggor i ansiktet. Äsch, det var så j-vla skönt att det inte var klokt. Och mitt i massagen börjar Mini sparka som aldrig förr. Neråt mot ryggen. Morr...jag höll på att bli tokig så helt avslappnad kunde jag tyvärr inte vara.

Efteråt slappade vi lite på rummet och sen åt vi en jättegod middag på Aquavit Grill & Raw Bar.


Lite hysteriskt bra service om jag nu ska gnälla på något. Jag tror att vi fick frågan "Smakar det bra?" 6-7 gånger bara under varmrätten, men det gjorde inte så mycket egentligen. Personalen var otroligt trevlig. Och allra, allra bäst var efterrätten!

Det syns inte så bra men jag fick en egen liten "mini-bakbytta" fylld med chokladmousse och vispgrädde. Att ätas med en alldeles egen liten "mini-slickepott". Galet gott!!

Till sist tog vi discohissen (med tillhörande discomusik som hissmusik) upp till rummet och slocknade som små barn.


Det finns en jazzhiss (lysande saxofon i taket) och rockhiss (lysande elgitarr) också...

Och i morse var det hotellfrukost utan dess like. Tyvärr så var det så otroligt mycket folk och trångt om platser att det blev lite mindre mysigt än tänkt. Jag gissar att det är många som inte bor på hotellet som kommer dit för en lyxig hotellfrukost så det var verkligen proppfullt. Vi fick dock ett lite mer avsides bord så lite mysigt blev det ändå.

Så ut i verkligheten igen. Stora snöblaskflingor utomhus och en kall bil. Brrrr.... Men vilket fantastiskt skönt dygn!
Ikväll väntar middag hos pappa. Lyxigt att slippa laga mat två dagar i rad.

KRAM

fredag 16 december 2011

Stort

Gårdagkvällen blev mysig men det var inte bara jag och Fina M, inte. Bästaste bästisens man och två barn (bästisen var på julfest) dök upp med en flaska fint vin och godis i födelsedagspresent men bäst av allt var att han hade med sig en bilbarnstol (minsta modellen), myggnät till barnvagnen och lite annat behövligt till Mini.
Jag blev alldeles rörd!
Och innan de kom så hände något stort här i huset också. Fina M åkte och handlade mat och gjorde också vårt allra första inköp av blöjor. Fatta! Vi har köpt blöjor... Det känns overkligt. Och kul!
Så det var full fart här. De två små finingarna invigde Minis rum och lekte med spisen, Minis böcker och hennes kläder. Flipflopsen var visst populära.
Vilken trevlig kväll!
Vad Fina M fick av mig? Jo, det blev två biljetter till Bruce Springsteen-konserten i Göteborg den 28:e juli med övernattning och resa.

Idag blir en lugn dag. Kl 15 checkar vi in på ett av stadens hotell. Sen blir det bad, spa, massage (Fina M), ansiktsbehandling (jag) med efterföljande finmiddag, en god natts sömn (förhoppningsvis) och stor hotellfrukost. Vår sista egna "semester" innan Mini kommer att vara med oss för alltid (på utsidan, alltså). Ännu en stor dag, om än dock väldigt lugn, med andra ord.

Nu är det full njutning och slappande tills hon kommer som gäller.
Det är stort.

KRAM

torsdag 15 december 2011

Fina M fyller år!

Inatt har jag sovit minsann! Var bara vaken en timme under natten men jag sov ända till 8:30 på morgonen. Skönt! Och jag var visst så trött att jag helt missade att Fina M smög iväg till jobbet. Jag som hade tänkt fira honom med en födelsepresent på morgonkvisten. Det får bli ikväll istället...
Kl 10 var det dags för tillväxtultraljud. Allt såg jättebra ut och nu är Mini bara 15% mindre än mediankurvan. Tjohoooo! Hon har en egen kurva helt enkelt och är bara lite liten. Inga konstigheter.
Med de resultaten så bestämdes att vi inte behöver springa till spec.mvc för kontroller mer. Jag ska dock fortsätta att vara sjukskriven och vila eftersom det är bra för mig. Och i ärlighetens namn så ska det bli otroligt skönt att slippa åka till både spec.mvc och bm i tid och otid. Nu är det riktig vila som gäller helt enkelt. Som jag ska njuta!

Efteråt åkte jag hem till en kollega som jobbade hemifrån idag. Vi fikade och jag fick hjälpa henne med ett mindre problem. Fokus låg mest på fikat och lite uppdateringar om vad som händer på jobbet. Alltid kul att höra om allt!
Och igår var jag på julmiddag med jobbet också. Det var INTE julbord! Det var en fantastiskt god middag med egensnickrat luciatåg (några falska stämmor med omskrivna julsånger och knasiga upptåg) och diverse prisutdelningar för bedrifter under året. Det var lättsamt och väldigt trevligt. Jag märkte hur jag sken upp av att träffa folk igen! Det är verkligen inte bra att bara vara hemma hela dagarna. Inte för mig i alla fall.
Men det blev precis som jag tänkte; jag parkerade utanför entrén, rullade in min lekamen direkt till bordet, åt och efter middagen när jag hämtade min jacka så satt jag i en soffa 30 minuter och pratade med några kollegor. Sen rullade jag hem igen. Jag hade nog inte orkat en minut till faktiskt. Men trevligt var det!

Idag skulle den ingifta släkten ha kommit på besök eftersom Fina M fyller år. På Facebook (suck...) läser jag att mamman i huset för ca 2 timmar sedan, äntligen känner sig hyfsat kry. Så pass kry att hon har hämtat tidningen i brevlådan. Får också reda på att hon och de tre barnen har varit kräksjuka hela veckan. Hon kräktes senast inatt. Finfint så.
Och nu skulle de alltså ha kommit hem till oss. Bussiga klubben liksom. Jag har faktiskt ingen lust att bli kräksjuk. Och speciellt inte som höggravid. Bara tanken på att med en stor mage hänga över en toastol hela nätterna får mig att må dåligt. Och tänk om förlossningen skulle sätta igång mitt i alltihop också! Jäääättekul...inte. Vad tänker folk med?
Hur som helst, Fina M ringde och avstyrde deras ankomst.

Så nu blir det jag och Fina M som firar hans födelsedag! Hip Hip Hurraaaa! Myspys!!
Vilken bra dag det här är!

KRAM på er!

onsdag 14 december 2011

Blått och Rosa

Blått och rosa, blått och rosa, blått och rosa, blått och rosa....
F-N, jag blir så in i h-te förbannad!! Var finns alla färglada, pedagogiska och fantasifulla barnmöbler och leksaker?!? De där som uppmuntrar till kreativitet och fantasi?
Va? Va? VA?!

Kram

37!

Nu rullar vi in i vecka 37! Och nu är det sannerligen inte långt kvar. Mini kan komma när som helst. Det ska jag fira med julfest på jobbet. Eller fest och fest...
Jag ska skippa glöggen som är innan och jag ska parkera bilen precis utanför dörren. Därifrån ska jag i sakta mak gå direkt in till middagsbordet, äta och sen åka hem igen. Festen får kollegorna styra upp utan mitt sällskap. Jag får vara med nästa år istället.
Men det ska bli trevligt att träffa lite folk (tv:n erbjuder ju bara envägskommunikation) och få säga god jul till mina kära kollegor.
Och när jag kommer hem ikväll tar jag en lussebulle. För idag är det dags för Fina M:s årliga lussebullebak! Muuums!

Kram

Luciavaka i efterhand

Klarvaken med en Mini som hickar något vansinnigt i min vänstra midja.
Och så noterar jag att det är dumt att dricka två stora glas med vatten på kvällen strax innan man går och lägger sig. Vem vaknar inte av en sprängande blåsa av sånt liksom?

Nu ska jag se vad dumburken har att erbjuda...

kram

tisdag 13 december 2011

Luciarapport

Åååh, folk utan självdistans och humor är så otrooooligt tråkiga! Ett litet oskyldigt skämt blir till en världsdiskussion ibland. Tänk att folk orkar. Själv orkar jag inte ens berätta vad det gäller för det är så obetydligt. Jag vill bara gnälla lite, hahahaaa!
Så nu fick jag ur mig det och kan gå vidare. Bra, va?!

Luciatåget var naturligtvis bedårande! Det var ofrivillig kanon (läses med långt "a"), 50% tomtar, 10% pepparkaksgubbar och 40% lucior. Och så en miljon hysteriskt fotograferande föräldrar, hahahaaa! Men trevligt var det.
Efteråt gick vi hem till bästaste bästisen och fikade i lugn och ro. 5-åringen (soon-to-be) var helt fascinerad av min mage. Jag fick lägga mig på soffan och så låg hon bredvid och klappade på magen. Och så fick hon känna en spark från Mini. Det var stort. Hon lovade återigen att hjälpa oss att ta hand om bebisen (måste ju ha barnvakt fixad längre fram i tiden, hehee).

Fina M kom hem med en julklapp till Mini idag också. Och han påpekade för snåla (erhm ,jag föredrar ordet "ekonomiska"...) mig att den var inköpt på rea. 20% rabatt minsann.
Det är en Brio-spis. Får se när Mini börjar leka med den. Kanske inte på julafton, men fin är den i alla fall! Jättefin!

En väldigt lugn dag med andra ord, trots "äventyret" luciatåg. Skönt!

KRAM

Handläggare

Jag har en egen handläggare på försäkringskassan. Det känns allvarligt!
Min mamma som hade cancer i flera år innan hon dog hade det t.ex.. Och så jag. Som ligger på soffan och vilar, vilar, vilar för att ett nytt liv ska få en bra start liksom. Märklig känsla.

Handläggaren var i alla fall väldigt trevlig och frågade hur jag mådde och om allt var ok. Jag tror att hon fiskade lite efter om jag var en sån där fuskare, hihihi. Så sa hon att det kändes onödigt att informera om arbetsträning och hennes roll vid en vidare sjukskrivning. Det höll jag absolut med om. Jag sa att mitt mål inte är att ligga vilandes för evigt. Bebisen ska liksom ut... Jag får bara inte stressa det minsta fram till födseln. Det tyckte hon lät bra, att jag vilade alltså, och så enades vi om att hon ringer efter nyår istället och kollar status då.
Henne vill jag ha som kompis nästan. Så trevlig var hon. Heja FK! ;o)

Kram

Lucia i år igen!

Idag är det Lucia och jag ska få se på ett luciatåg live. Ett sånt där med små söta, påbylsade små korvar, ni vet. Ett utomhuståg med små dagisbarn som glatt vinkar till sina föräldrar och sjunger lite som de vill. Det är så sött att jag smälter varje gång!
Det är så klart bästaste bästisens småtjejer jag ska hälsa på. Såååå mysigt!

Glada luciakramar till alla!

måndag 12 december 2011

Hår

Jag har alltid slingat håret hos min frisör. Jag har aldrig färgat det själv med andra ord, men nu vill jag försöka. Är det någon där ute som vet vad man ska använda sig av för färg? Har kikat lite på t.ex. Åhléns och det finns ju en uppsjö med olika sorters färgningar och märken! Vad är egentligen bäst? Vad håller sig bäst? Funkar det verkligen med att slinga själv eller är en helfärgning att rekommendera? Usch, jag är en sån novis när det kommer till sånt här... Hjälp! Snälla?

Kram

Ostilla

Jo, jag vaknade inatt också. Vad vore jag utan tv:n?

Igår och idag känns min mage väldigt utspänd. Vet inte vad det är Mini gör där inne. Kanske har hon vänt sig igen och växt samtidigt så att hon behöver mer plats? Men att hon har vänt sig i rätt läge tror jag inte riktigt på för det sparkar överallt i magen. Ena stunden är det högt upp, andra är det nere till höger men det har även buffats mycket till vänster. Så hon är inte stilla direkt... Det skulle vara skönt om hon kunde ta och bestämma sig. På torsdag är det UL och läkarträff igen så vi får se om hon skärpt till sig till dess.

Det blir en lugn dag idag. Jag har ingen plan för någonting. Lite hemmafnul kanske men det är allt. Passar på att uppdatera mina små nedräkningslistor:

- 33 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 29 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 19 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 3 dagar kvar till nästa tillväxtkontroll.

- Julfest på jobbet (är jag för trött så skippar jag den...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Jul
- Mellandagsrea!
- Nyår
- Mini kommer!


Måndagskramar

söndag 11 december 2011

Planen skickad

Sådär, ja! Nu har vi mailat in förlossningsplanen. Det känns stort!

Kram

Årets händelse!

I våras började Fina M anläggandet av sitt skägg. Det var kanonsnyggt tyckte jag. Lite stickigt när vi pussades, men snyggt. Och så idag...
Fina M har rakat av sig sitt skägg!! Han är minst 10 år yngre. Wow liksom! Jag känner mig som en riktig cougar, heheee!
Tänk att hans förändring av utseendet fick mig att känna mig yngre också, hahahaa! Me like.
Och så blev det helt plötsligt mjukare pussar. Det gillar nog Mini.

KRAM

Om att vara gravid och sova på rygg

Tack och lov somnade jag kl 6 igen. Kl 8:30 smög jag in i sovrummet igen och sov till 10:45.
Det känns lite "hattigt" men så får det väl vara. Jag kan inte göra så mycket.
Däremot vakade jag med sjukt ont i ryggen och vänsteraxeln, förmodligen för att jag sover på vänstersidan hela natten...

Inatt när jag vaknade på magen så kunde jag så klart inte låta bli att surfa på just "gravid och sova på magen"... Det ska tydligen inte vara någon fara. Skönt.
Däremot stod det massor om hur farligt det är att sova på ryggen och på högersidan. Det finns liksom ingen hejd på oron där ute men ingenstans var något kring detta skrivet av en läkare. Allt var hörsägen och tolkningar.
Enligt alla forum (gissa vilket som fanns med mest, hehhee) så ska bebisen, när den blir tyngre, lägga sig på en ven och stoppa blodflödet till både sig själv och mamman. Det må så vara, men jag tror att om så sker så mår man inte speciellt bra ganska omgående och ändrar sovställning. Och jag tror också att det är väldigt individuellt om det ens är möjligt. Jo, kanske om man har en jättebebis eller tvillingar så att det blir riktigt tungt kanske. Mina egna tankar dock...
Vad jag läste mig till är att det är många gravida där ute som är oroliga för att sova. De ligger sömnlösa och sover jätttedåligt p.g.a. oron. Som om man inte har nog att oroa sig för liksom...

Så idag har jag surfat lite mer och hittade anledningen till allt detta snack.
Det är en professor på Nya Zeeland som heter Ed Mitchell som gjort en studie på 155 kvinnor som under en treårsperiod (2006-2009) genomgått dödfödsel efter gravidvecka 28, samt på 310 kvinnor som varit gravida och som han följt för att mäta eventuell dödfödsel. Det var Ed som kom fram till att man minskar spädbarnsdödligheten om barnen sover på rygg och inte på mage.
Han har kommit fram till att det finns en risk (och ur vetenskaplig synvinkel betyder detta inte att det är ett faktum utan just en risk) till att barnet kan dö p.g.a. vissa sömnvanor kvinnorna har under en graviditet. Och vi snackar promille här, inte procent...
Ed Mitchells slutsats i denna studie är:

"Detta är den första studien att rapportera om moderns sömnrelaterade praxis som riskfaktor vid dödfödsel, och dessa fynd kräver omedelbar bekräftelse i vidare studier."

Med det menas att det är den första studien som gjorts och att det inte bekräftar någonting utan vidare studier. D.v.s. en egentlig slutsats av studien har inte fastställts.

Resultaten under studien:

"The prevalence of late stillbirth in this study was 3.09/1000 births. No relation was found between snoring or daytime sleepiness and risk of late stillbirth. However, women who slept on their back or on their right side on the previous night (before stillbirth or interview) were more likely to experience a late stillbirth compared with women who slept on their left side (adjusted odds ratio for back sleeping 2.54 (95% CI 1.04 to 6.18), and for right side sleeping 1.74 (0.98 to 3.01)). The absolute risk of late stillbirth for women who went to sleep on their left was 1.96/1000 and was 3.93/1000 for women who did not go to sleep on their left. Women who got up to go to the toilet once or less on the last night were more likely to experience a late stillbirth compared with women who got up more frequently (adjusted odds ratio 2.28 (1.40 to 3.71)). Women who regularly slept during the day in the previous month were also more likely to experience a late stillbirth than those who did not (2.04 (1.26 to 3.27))."

Sammanfattningsvis så står det att dödfödselrisken ligger på 3,09 promille. Lägger man sig för att sova på vänster sida så är den absoluta risken 1,96 promille samtidigt som den absoluta risken om man inte lägger sig på vänster sida är 3,93 promille, alltså 0,84 promilleenheters skillnad från den generella risken. Och går man bara och kissar en gång eller mindre per natt löper man också större risk för dödfödsel.

Det är en intressant studie och ni kan läsa den HÄR.

Jag vill inte på något rätt förringa riskerna för dödfödsel (eftersom jag själv har det som min största skräck och jag har även flera vänner som råkat ut för det).
Vad jag däremot vill påpeka med ovanstående är att förutom alla nojjor man har när man är gravid, så känns det väldigt obefogat att sova dåligt p.g.a. rädslan för att... just det, sova.
Sömn är nämligen en grundläggande faktor för att vi ska fungera som vi ska. Så inte ska vi väl låta en nojja från en enda icke-bekräftande studie förstöra något sånt i onödan?

En forskare MÅSTE presentera sina studieresultat och försvara dessa i olika forskningsforum. Därför finns den här studien utlagd utan någon egentlig konkret slutsats. Fler studier kommer säkert att göras. Men fram till dess tänker jag absolut inte nojja för att sova på rygg. Media har gjort en ganska usel urskiljning när de valt att skriva om studien tycker jag.
Vad är det som säger att en enda studie gjord på totalt 465 kvinnor på Nya Zeeland, representerar en hel värld, där NZ är ett I-land?
De har andra kostvanor än oss där också så i Sverige så kanske den absoluta risken av kombination sovställning och matintag spelar större roll och visar en ännu mindre risk t.ex..
Ja, det finns så många faktorer som kan spela in att jag inte orkar oroa mig det minsta för hur jag sover. Det viktiga för mig är att jag sover så att jag orkar med livet. Maslows behovshierarki ni vet.... I will go for the basics to survive.



Så sov bara. Krångla inte till det i onödan.

KRAM till alla som är oroliga för HUR de sover.

Gulp

Vaken igen... Natt.
Drömde att jag satt på ett plan som störtade i Madrid. Jag överlevde men hamnade på ett våningsplan högt upp i en skyskrapa. Där stod folk i långa köer till hissarna för att komma ner. Det stod några ansvariga och fördelade in oss i hissarna men jag fick aldrig åka ner. Och så trängde sig folk.
Så vaknade jag och låg nästan på mage. Jag fick för mig att jag låg och klämde på Mini och nu mår jag uselt. Hon måste röra på sig... Gulp.
Rör på dig då.
Rör på dig.
Rör dig.
DÄR! Nu! Hon rörde sig!

Inte konstigt att jag nu är klarvaken. Får nog säga hej till tv:n en stund.

Kram

lördag 10 december 2011

Magbild igen

Nobeldagen till ära så har jag nu lagt ut en ny magbild.
Det är inte alltför stor skillnad om man jämför med för två veckor sedan.
Lite svårt att jämföra bilderna är det dock eftersom förra bilden är tagen lite närmare än dagens. Men Fina M har lovat att förbättra sig som fotograf och ber alla å det vänligaste om ursäkt... Han vill ju inte på något sätt uppröra någon. Hehe.
Allvarligt talat så känns det i alla fall som magen växer en del. Det kliar i huden och vissa dagar känns den gigantisk, förmodligen för att Mini har lagt sig i någon ställning som är extra bekväm just den dagen.
Och så har jag kommit på, ur rent egoistisk synvinkel, det bästa samt det sämsta med att vara gravid.
Bäst är att jag aldrig fryser. Det gör jag jämt i normala fall.
Sämst är att jag inte kan sova på mage. Det gör jag också jämt i normala fall.

Men allra, allra bäst är så klart att det kommer en liten Mini i slutänden.

KRAM

Dumdidumdidej

Jahapp. Efter två nätter på raken med full sömn så ligger jag här klarvaken igen. Mini hickar så att hela jag vibrerar och jag har förvärkar ner i ljumskarna.
Frågan är nu om jag ska glo på musikalen "Chicago" eller på Hollywoodplastik på tv:n... Och så är det MacGyver om någon timme också!

Jorå, såatteee...

kram

fredag 9 december 2011

Jälla röööta, asså!

Alltså, vissa människor blir jag bara så glad av! Såna där som filosoferar, kommer med kloka åsikter och tankar, bjuder på sig själva och som bara bryr sig så mycket om andra. Mums.
Jenny_Maria är en sån. Hon är en riktig pangpingla!
Vilken tur jag har som började blogga så att jag fick träffa denna eminenta tjej.
Eller som vi säger på gammal god Stockholmsslang:

-"Vicken jälla röööta jag haft!"

Bara så att ni vet, jag sitter inte BARA och blir sur på inavlade släktingar på Facebook. Jag umgås med trevlig folk ibland också. Den här gången via Skype, men ändå.

Fredagskramar!

Mellandagsmål

Jäklars, vad jag ska shoppa till Mini i mellandagarna! Jag ska bli The Queen of mellandagsshopping! Ska röja runt med magen i vädret och köpa alla söta barnkläder jag hittar. Whatch out liksom.

...Vilket betyder att jag måste uppdatera nedräkningslistan med denna aktivitet:

- 36 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 32 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 22 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 5 dagar kvar till nästa tillväxtkontroll.

- Julfest på jobbet (är jag för trött så skippar jag den...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Jul
- Mellandagsrea!
- Nyår
- Mini kommer!

Spontankramar

Hjärterum

Men vilket blä-väder! Idag blir det lite jobb med mitt egna företag och så mys med varm choklad och det sista av banankakan, tror jag allt.
Lite hemmafnul också.

Jag har upptäckt att jag inte följer nyheterna längre. Varför är det så? Jag är kanske så självupptagen just nu att jag inte orkar? Förmodligen. Allt handlar om mig, Fina M och Mini. Inget annat. Jag tänker mycket på förlossningen, Mini och framtiden. Hur det blir, hur vi kommer att kunna åka på semester igen, hur Fina M kommer att vara den stoltaste pappan och jag den stoltaste mamman. Jag tänker på att vi kan bo här i vårt lilla, lilla hus länge. Finns det hjärterum finns det stjärterum. Och vi har en sjuhelsikes massa hjärterum.
Jo, jag är lite självupptagen just nu men det får vara så. Jag behöver det.

Kram

torsdag 8 december 2011

Moi?!

Ok, jag har nog för lite att göra på dagarna om jag låter Facebook-kommentarer störa mig så.
Måste göra något vettigt imorgon!

Kram

Näe, släkten ÄR inte värst...

Min ena kusin har en fästmö. Första gången jag träffade henne var när vi skulle urnsätta min mormor i famljegraven. Mormor skulle placeras på platsen bredvid min mamma. Just där stod hon när jag träffade henne första gången. PÅ min mamma. Och pratade en massa strunt om min mormor som hon aldrig träffat i friskt tillstånd. Sedan dess avskyr jag den där fästmön.

När jag och Fina M förlovat oss förklarade hon att min ring inte var en riktig förlovningsring för den hade ingen diamant i sig. Say no more. Jag ogillade henne ännu mer.

Nu har den här tjejen blivit gravid. Hon berättade det för mig via ett meddelande på Facebook. Hon ville att det skulle vara vår hemlis eftersom min kusin inte ville berätta för någon ännu. Gå bakom ryggen på min kusin. Usch. Sedan dess ogillar jag henne ännu mer.
Hon skrev också "vi gamlingar" om oss två. Hon är fem år yngre än jag. Så jag skrev att hon får vara tant på egen hand. Sedan dess ogillar jag henne ännu mer.

Jag har aldrig skrivit något om min graviditet på Facebook. För jag vill inte det. Mitt privatliv liksom. Ändå ska hon, som jag aldrig ens varit trevlig mot eller velat ha någon kontakt med, skriva i min offentliga logg och "bonda". Ses vi i jul och hur mår min mage för snart är det ju min tur och sen hon eller brorsans sambo. Blablabla... Hon KAN verkligen inte läsa av folk. Jag ogillar henne ännu mer nu.

Kan inte hjälpa det men vad gör jag för fel? Knas!
Sorry, måste bara få vädra ur mig lite...

Kram

Klämfaktorn

Ok, nu blir det lite personligt igen. Dessa järntabletter som gör toalettlivet lite trögare ibland (dock är det mycket bättre nu än tidigare)...

Alltså, när man gör nr 2 och vet att Minis lilla huvud ligger där nere också, så är det förbaskat svårt att göra just nummer 2. "Klämfaktorn" är precis som när man gjort en insättning av embryon: man MÅSTE gå på toaletten men hjärtat säger att det inte alls ska klämmas till någonstans mellan ljumskarna och midjan med risk för att det lilla livet där inne kan få sig en törn.
Med andra ord: Klämfaktorn är noll med tanke på lilla Minis huvud men...å andra sidan så vill hon väl inte trängas där inne heller.
Så toalettlivet har sin gilla gång helt enkelt, hehee. Trots att hjärtat inte vill det.

Förlåt Mini! Du ska få extra många pussar när vi ses.

Toakramar!

Hur man trivialiserar ett allvarligt ämne...

I födelsedagspresent så fick jag bl.a. en 3-nummersprenumeration på tidningen mama av min lillebror. Idag damp tredje numret ner i brevlådan och jag lade mig på soffan för att läsa tidningen.
På sidan 42 finns en sån där "årets-"lista, ni vet. Den här heter "Mammaåret 2011" och där fann jag det här:


Jag blir lite förvirrad faktiskt. Och sur.
Dels för att jag är förespråkare av surrogatmammor och dels för att en så viktig "debatt" trivialiseras till en liten, liten ruta i en ytlig "året-som-var-lista".
Eftersom jag är förespråkare av surrogatmödraskap som fenomen så ogillar jag STARKT att en tidning som mama lägger ord i min mun. Jag har aldrig hävdat att barn är en rättighet eller att surrogatmammor ska tjäna en "hacka" på att bära någon annans barn.
Jag tycker faktiskt att själva formuleringen som används är OTROLIGT nedlåtande och det passar sig absolut inte i en tidning som mama (som väl ska företräda mammor i alla dess former? Eller är jag naiv nu?). Och varför skriva "gärna låglöneländer för att det är billigare där."? Har mama kartlagt detta? Allt handlar inte alltid om kostnader och pengar. Det kan finnas altruistiska värderingar, både hos surrogatmamman och hos paret, som avgör också...
Kanske kan mama besöka Föreningen för surrogatmödraskap för att läsa på lite om de nu ska yttra sig i debatten?

Har man någon gång varit i träsket ofrivilligt barnlös så vet man att surrogatmamma kan ibland vara enda vägen ut för att få en chans att bilda familj. Och DET, mina kära vänner, är faktiskt en mänsklig rättighet. Att få planera och försöka att bilda familj utan att andra ska påpeka hur man gör. Faktiskt.
Därför blir jag extra sur över att en mammatidning lägger sig i hur folk försöker bilda familj utan att ens bidra till debatten på något sätt (annat än att t.ex. uppröra mig, då'ra). För jag tycker att man lägger sig i om man bara gör en liten fånig notis av något så seriöst i en sån där lista. Ska man dra upp den debatten (hur stor ÄR den egentligen? Jag anser mig vara hyfsat insatt och surrogatmödraskap är väl inte "årets debatt" direkt...?) i en tidning som mama så kan man gott anstränga sig lite mer och göra ett väl avvägt reportage med saklig information.
Jättetrist att en tidning som mama avslutar med "Sista ordet är inte sagt." GÖR något istället!
Jag hoppas innerligt att tidningen tar upp såna tyngre och allvarliga ämnen i ett större sammanhang någon gång. Kanske intervjua ett föräldrapar? En surrogatmamma? Vända sig till en organisation?
Och vaddå "omoralisk människohandel"? Det finns många som är emot surrogatmödraskap som inte alls ser det på det sättet. Så lägg inte heller ord i mun på de som inte tycker som jag.

Tänk att några rader kan uppröra så... Men jag blir bara så förbaskat besviken när omvärlden inte kan bry sig mer än att trivialisera allvarliga ämnen. Usch.

KRAM