Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

lördag 31 juli 2010

Regn

Jag har vaknat. Regnet slår mot rutan och min vän har förlorat sin dotter.
Jag skriver inte mer här förrän på måndag.

Kram

fredag 30 juli 2010

Sista Primoluten

Sista dagen med Primolut går mot sin ände. En tablett kvar som jag strax ska svälja ner. Sen är det bara att vänta och ringa till AVA på måndag. Ska bli intressant att höra vad de säger och vad nästa steg blir. Det är bara fem veckor kvar. Galet!

Jag undrar hur de har tänkt sig att det ska funka med synkningen då? Inte för att jag är proffs på det här men sannolikt borde ju jag vara i en slags "strax-efter-ägglossnings-period" när det är dags för insättningen. Hur ska jag bli det när det är fem veckor kvar? Tanken med Primoluten är att jag skjuter på mensen. Jag har hela tiden trott att jag ska få mens några dagar efter att jag avslutat kuren. Då stämmer det inte med tidsplanen. Men, som sagt, vad vet jag? Just nu gör jag bara som de säger på AVA så på måndag måste jag fråga hur allt ska hänga ihop. En plan har de ju uppenbarligen.

Go'kväll!
Kramas gott!

Oro, oro, oro

Jag är så orolig. Ingen uppdatering ännu. Fan.

Ta hand om varandra.
Kramas.

Kom igen!

Så, kom igen nu då alla ni äggproducerande kvinnor! Låt inte era ägg gå till spillo! Hjälp era medsystrar! Och ni blir våra Gudinnor för evigt.

Fler äggdonatorer behövs

Kram

Bön

Jag hade tänkt skriva om igår men vet inte om jag orkar. Det blir ett kort inlägg. Anledningen är min oro för en lien tjej.

I förrgår hängde jag med Mumintrollet och igår blev det akupunktur och sen schlagerkväll på Pridefestivalen. Från det ena till det andra liksom. Ytterligheter.

Medan jag har festat runt så har min vän fått en bebis. En liten, liten tjej som fötts i vecka 28 (om jag minns rätt). Mina tårar kan inte sluta rulla, för hennes lilla liv hänger på en skör tråd och jag är rädd. Jag hoppas så innerligt att hennes liv räddas.

Och här ligger jag, trött efter gårdagskvällen, och kan ingenting göra.
Jo...jag tänker vara religiös idag. Jag ska be till Gud att han räddar den lilla tjejen.

Ytterligheter...


Glöm inte att krama livet där ute.

torsdag 29 juli 2010

Stickigt

Tredje gången gillt jag varit på akupunktur. Idag kände jag knappt nålarna.
Däremot slog det mig att första gången sattes en av nålarna i pannan på mig.
Andra gången fick jag ingen nål i pannan alls.
Idag fick jag TVÅ nålar i pannan. Undrar vad de är bra för? Jag orkar inte bry mig men intressant är det.

Jag lovade också att jag skulle ta kort med mobilen och det gjorde jag! Inte världens bästa upplösning i det där halvljusa rummet men ändå. Nålarna på magen syns tydligt och tittar man noga så kan man skymta några nålar på högerbenet också. Klicka på bilden så ser ni den i större format. Min tjusiga bullmage följer med som extrabonus. ;o)



Jag är sååå modig! ;o)

Och nu påminner mobilen mig om att det är Primolutdags.

Kram i ösregnet

Mumin rockar

En rolig finlandsbåt!! Tänka sig! Vi såg faktiskt bara två fulla personer på hela dygnet. Mycket bra, mycket bra...
Jag måste säga att hade jag barn själv så skulle jag verkligen åka på en sån där tur. En hytt med fönster för 250 kronor där man får sova så länge man kan på morgonen (om man inte anmäl sig till frukost kl 8... men det är en annan femma) är guld värt!
Bästisens lilla dotter som var med hade så otroligt kul. Det var en fröjd att se. Bara att få åka på den stora båten gjorde ögonen stora som tefat på henne.
Vi åt middag på "Grill House" som var bättre än vad jag trott. Efteråt gick vi till "discot" där det var en uppvisning av något brasilianskt hopkok till show. Helt ok men kändes lite tamt med alla dessa färger och sambatakter när alla i publiken bara glodde. De kunde inte ens applådera eller klappa takten lite skojfriskt. Noll poäng till den slöa publiken!
Hundra poäng till lilltjejen som dansade hela kvällen. Då menar jag HELA kvällen. Vi fick inte stopp på henne och hon hade så kul, så kul så hennes mamma och pappa lät henne hållas. Jag tror att vi stupade i säng allihop kl 1... Alldeles för sent för en så liten tjej men hon led inte av det och hon fick sova länge på morgonen.
Sen var det Mumin för hela slanten! Mumin och Lilla My undervisade i sjövett, Lilla My förberedde Mumins hemliga kalas, det var olympiska lekar och tävlingar, lekhallen hade fullt med leksaker och klätterställningar och till sist, Mumins kalas. Lyckan var fulllkomlig. Mumin fick nog ett hundratal kramar av alla barn. Den stora idolen var nästan lite tagen av uppmärksamheten. Och tjejerna som höll i alla lekar var helt fantastiska! Barnen fick bollar, godis, "tatueringar", lära sig mumindansen, sjövettsstämplar i Muminpassen och diplom.
Hallabaloo hela dagen!

Så nu ska jag iväg på akupunktur igen. Och vila upp mig.

tisdag 27 juli 2010

Vila

Dagens kl-tre-tablett inmundigad och strax blir det en av makens rent fantastiska omeletter. Sen blir det lite vila och därefter finlandsfärja. Så nu blir det lugnt här på bloggen till imorgon kväll.

Önskar alla en fin kramkväll!

Magont

Nyss hemkommen från akupunktur hos Dr Ma konstaterar jag att jag inte har ont i magen.
Igår kväll och i morse hade jag ont, en molande dundervärk, i magen. Självklart beror det på medicineringen av Primolut och Procrensprutan men på väg till Dr Ma mådde jag t.o.m. illa. Allt det är som bortblåst nu. Skönt.

Maken frågade också om jag fick skäll av doktorn. Anledningen är att jag fuskat sjukt mycket med de där äckliga örterna jag gjorde ett avkok på som skulle drickas två gånger om dagen. Fusket innebär att jag inte druckit dem alls. De smakar så illa att jag får kräkreflexer.
Det berättade jag för Dr Ma som tipsade mig om att spä ut avkoket med mer vatten och blanda i brunsocker (inte farinsocker). Brunsocker stimulerar även slemhinnorna så det är bara bra att äta lite sånt. Gissa om jag ska köpa brunsocker?!?! Hahahaaa!

När jag låg där på rygg med nålar i hela kroppen och små elpulser kopplade till två av nålarna (vid livmodern, typ), kom jag på att det skulle vara intressant att se alla nålarna "live". Jag lyfte på huvudet och kikade ner mellan brösten, längs med magen och ner mot tårna. Jag såg ut som Frankenstein. 18 st 10 cm-nålar i hela kroppen som stod rakt ut från kroppen. Intressant syn. Nästa gång ska jag ta kort med mobilen och lägga ut här. Lovar! Det blir på torsdag.

Ikväll ska vi åka Finlandsbåt igen men av helt andra anledningar än ÄD och AVA-kliniken. Nu blir det med bästisen, hennes man och deras lilla tjej och anledningen är Mumintrollet.
Egentligen hade vi tänkt att åka till Nådendal och Mumindalen men efter efterforskningar och kostnadsberäkningar så hamnade vi på ca 5-6000 spänn (med båttur, inträde och mat) för ett dygn. Man kan få magont för mindre! Vi kanske räknade fel alla fyra men så kom vi på att lilltjejen blir lycklig bara hon får åka "den stoooora båten" och träffa Mumintrollet. Eftersom Silja Line har levande Mumintroll och Lilla My på båten som går runt och pratar med alla barn så får ju lilltjejen sitt lystmäte mer än mättat bara av det. Så vi tar en dygnskryssning á 250 kronor hytten (A Premium-hytt med fönster) istället. Det fullkomligt kryllar av aktiviteter för en 4-åring på båten så lyckan blir nog fullständig ändå.
Ett litet spartips till alla småbarnsmammor därute.

Det finns olika magont man kan undvika.

Kramas mer!

Mamma

På fredag är det sista dagen med Primolut. Jag vet inte varför jag blir så exalterad över det. Kanske för att allvaret börjar på måndagen? Då börjar jobbet efter semestern och jag ska ringa till AVA. Då börjar det dra ihop sig liksom.

Jag har funderat en del på det här med att vara mamma.
Mamma är jag ju inte förrän jag fått barn. Men om man är bra mamma-material då? Om alla säger till en att man är så bra med barn, man kämpar i åratal för att få egna barn och man kan allt om att vara mamma? Men man får aldrig bli mamma på riktigt.
De tjejer som aldrig får barn kanske är fantastiska mammor som gärna vill ha barn men får leva med sorgen över de barn de aldrig fick resten av sitt liv. De kanske kommer över den sorgen men ändå. De fick aldrig bli mammor.
Visst är de värda att då och då få bli kallade mammor ändå? Det är ju bara ett ord.
För någonstans i mitt inre så blir jag lite berörd av allt fokus på mammor. ALLA är helt plötsligt mammor. Det är som att det går en trend i att vara mamma just nu. Varenda kändis bloggar om hur det är att vara mamma.
Ingen kändis bloggar om hur det är att kämpa för att få bli mamma. Ingen.
Jag kan förstå varför de inte gör gör det så klart, men det skulle vara så otroligt mycket mer intressant att få följa en känd person som kämpar, än att få läsa om andras vanliga vardag.

Vi alla är så uppfyllda av oss själva. Vi står oss själva närmast och så kommer det alltid att vara.
Därför bloggar många om hur det är att vara mamma. För det är det de är.
Därför bloggar en del om kampen för att få bli mamma. För det är det de är.

Krama en mamma idag

måndag 26 juli 2010

Knäont

Men, så lustigt! När jag var ute och promenerade idag så fick jag så attans ont i högra knät. Det har jag aldrig fått tidigare när jag idrottat så det kändes lite obehagligt.
Av en slump när jag surfade runt för att leta efter tips kring löpning så hittade jag den här artikeln:

Hormoner ger knäont

Det förklarar en del eftersom jag just nu är fullkomligt överproppad med progesteron av Primoluten.

Tänk så kroppen fungerar...

Procrenspruta

Sprutan tagen! Den gjorde ont. Och så var det svårt att få pulver och vätska att blanda till sig ordentligt till en jämn vätska. Men med lite tålamod och lugn så gick det bra.
Sen stack jag till.



Nu är den tömd och mitt lilla delmål är numer uppnått.
Nästa delmål är att knapra Primolut till den 30/7. Eller förresten... största delmålet nu är ju att få mens!
Och så ska jag ringa AVA den 2/8, vilket också är min första arbetsdag efter semestern. Suck!

Kramas där ute!

Prommis

Eftersom jag helt saggat ihop till en heffaklump under sommaren så bestämde jag mig idag för att ta upp träningen igen. Det är nog alldeles lagom bra att gör det om jag nu ska bli gravid. Och så vill jag springa Stockholm Halvmarathon nästa höst.

Jag började försiktigt med en rask promenad på 5,88 km som tog 59 min 16 s. Och hur vet jag nu detta? Ja, jag laddade ner RunKeeper till mobilen. Den mäter allt och visar på skärmen tillsammans med en karta som visar vart man går. Allt kan sparas och man kan lägga till kommentarer själv. Kanonkul!

När jag kom hem gjorde jag "plankan" tre gånger á 30 sekunder. Det är jobbigare än man tror... Målet är tre gånger á 60 sekunder (till att börja med).

Hmmm, jag kanske skulle starta en separat träningsblogg? Inte med mer tips än att jag registrerar vad jag gör de gånger jag tränar. Som en dagbok som man kan följa om man vill. Äsch, jag får se om jag gör det...

Nu är det bara 2,5 timme kvar tills jag nått mitt lilla "medicinerings-delmål". Tjohooo!


Kram

Gay

Tänk, jag orkade släpa mig in till stan igår kväll och det var så fantastiskt trevligt!

Jag och maken åt middag med en nära vän till mig och hans kompis, på Patricia.
För de som inte vet så börjar idag Pridefestivalen i Stockholm så vad annat än att äta på Stockholms bästa gayklubb på söndagarna i glada vänners lag dagen innan.
Patricia är en båt som ligger vid Slussen i Stockholm. I ärlighetens namn så har jag bara varit där på söndagar förutom två gånger på fredagar. Jag går aldrig mer dit en fredag eller lördag. Usch, riktigt sliskigt ställe då! Men söndagarna är lugna, trevliga och maten har jag aldrig varit missnöjd med. Deras fajitas eller oxfilén "is to die for".

Vi hade i alla fall otroligt trevligt. Åt gott, drack vin och pladdrade till 23:30 då vi åkte hem. Lite runda om fötterna men det var det värt.

Det var jobbigt när klockan ringde 8:00 för att påminna mig om att det var dags att ta Primoluten. Det första jag tänkte på var att kl 15:00 är det dags för Procrensprutan! En liten "milstolpe" känns det som. Efter det är det bara att fortsätta med Primoluten t.o.m. 30/7 som är nästa milstolpe i resan mot en liten bebis...

Är det inte härligt att ordet "gay" inte bara betyder homosexuell på engelska utan faktiskt också munter/glad? Extra passande just nu tycker jag.

Kram på er därute!

söndag 25 juli 2010

Tröttsamt

Jag är så obeskrivligt trött. Jag vill bara sova, sova, sova. Och jag misstänker att det är Primoluten som gör mig så här. Just nu så vet jag inte hur jag ska orka ta mig in till stan för att gå på middag med en kompis. Jag kommer att somna på vägen in känns det som.
Imorgon ska jag sova så mycket jag vill. Efter att jag tagit Progrensprutan.

Kram

lördag 24 juli 2010

Faktakoll...

Ja, jag skulle inte skriva mer förrän imorgon kväll men fick lite tid över....

Läste "Faktaguide" om ofrivillig barnlöshet på FL. Vilken skit! Faktafel (man får visst vara äldre än 38 år för IVF, det varierar mellan sjukhusen, och över 40 år så får man betala själv hos privatklinik) och informationen om äggdonationer är fem år gammal (hela fakta-artikeln är från 2005!) Fy, vad dåligt!

Ska man skriva fakta så ska den uppdateras också.

Kram till alla utom Familjeliv.se. De får en kram när de har uppdaterat sig själva.

Donatorshjärta

Jag ÄSLKAR Morgana Wiksell. Vore jag religiös så vore du FRÄLSAREN!
Ett STORT tack till dig. Du har ett väldigt, väldigt vackert hjärta.



KRAM

fredag 23 juli 2010

Helg

23:e och fortfarande ingen mens. Men nu är det bara bra. För det ska jag inte ha.

Snurrigt värre!

Idag åker vi ut i skärgården och softar ett dygn och sen får vi besök till på söndag. Så det blir bloggvila till söndag kväll.

Ha en underbar helg!

Och glöm inte - KRAMAS!

torsdag 22 juli 2010

Beskt

Vill bara tillägga att örterna smakade blä. Beskt.

Skam den som ger sig.

kram

Dr Ma

Den 19:e februari hade jag bokat tid hos Dr Wang, en akupunktör med det eminenta förnamnet Joda.

"May the force be with you."

Yeah, right. Samma dag innan akupunkturen, åkte jag på VUL hos CvL. Det var då min värld rasade samman. Och det var då vi ställde oss i kö för ÄD. Det var en hemsk dag.

Idag är vi äntligen på gång och jag bestämde mig för att gå till en annan akupunktör. Jag struntar i "the force" och kör mitt eget race helt enkelt. Så idag var jag hos Dr Ma.
Jag har läst en del om henne i IVF-sammanhang så jag tror att hon kan sin sak. Och det var skoj att vara där.
Nålarna gjorde inte så väldans ont utan det kändes mer som små änkestötar. Pyttesmå.
De nålar som satt nästan i ljumskarna, men mer på magen (livmodern/njurarna?) kopplades till en ytterst svag ström som pulserade. Ni vet, som i Abtronic-reklamen på tv. Nu får jag säkert grymma magmuskler på köpet, hahahaa! Not!

Det var i alla fall en angenäm upplevelse och jag ska tillbaka dit på tisdag.
Jag fick också med mig några konstiga örter som jag nu håller på att göra ett avkok på. Det luktar urrrk men vad gör man inte! Det kanske renar min själ också.

Kramar i solen!

Sju veckor

Men jösses!!! Jag är helt snurrig!
Bara för att min mens blev tre veckor försenad så började jag automatiskt planera för att det skulle bli FET vecka 39, d.v.s. tre veckor senare än planerat. Jag tänkte så mycket på vecka 39 att det liksom blev den veckan som var den "riktiga".
Men nu, för några minuter sedan, så trillade polletten ner. Marjut, sköterskan på AVA, sa att "vi behåller den från början planerade veckan för insättning".
Det är ju vecka 36!! Jiiippiiiii!!

Sju veckor, sen smäller det.

Kram

onsdag 21 juli 2010

Artiklar

Och min vana trogen så surfar jag runt då och då för att hitta mer information om äggdonationer. Jag lir glad när de uppmärksammas och det verkar faktiskt som att det skrivs om det lite, lite mer än förr.
I juli har DN skrivit två artiklar i ämnet och i juni förra året skrev samma journalist om samma ämne. Kul och intressant läsning! Klicka på länkarna nedan.

"Många känner inte till att de kan hjälpa andra"

"Barnlösa tvingas köa i år för ägg"

"Europeisk fertilitetsturism kartläggs"

("fertilitetstursim" - Vilket jäkla ord! Det låter som att det är ett rent nöje att åka till andra länder för att få den hjälp man hellre vill ha hemmavid...)

Artiklar som skrevs tidigare än så skrevs 2004 så visst har det blivit en förbättring!
Bra att det skrivs om det. Ju mer det uppmärksammas, desto fler donatorer!
Så tipsa gärna med ett inlägg om ni har någon bra artikel på lut.

KRAM i solen

Förrådet

Har helt glömt bort min lilla "minitråd" här i bloggen. Förrådsbygget! Jösses, hur kunde jag glömma att uppdatera folk om detta eminenta och tungt komplexa bygge? Skäms på mig!
För jag förstår att det är det mest intressanta att följa i sommar. ;o)

Så här såg det ut för någon dag sedan:



Målet är att det ska vara klart den 31/8...

kram

Piller

Kurens första två piller är avklarade. Det känns så otroligt mycket bättre nu när vi äntligen har fått komma igång på riktigt. Inte bara vänta utan faktiskt vara en mer aktiv del i alltihop.
Nu ska vi bara hoppas att mensen INTE kommer den 26/7 eller tidigare.
Ja, jag har sagt det förr och säger det igen: ÄD är en förbaskad berg-och-dalbana. Men det är väl bara att lösa in en biljett i kassan och haka på turen.
Hur läskigt det än kan vara.

Kram

tisdag 20 juli 2010

Skönt

Tänk vad jag gått och oroat mig... Puh, så skönt det är nu.

ÄNTLIGEN!!!!

kram

Lajbans

Det kan hända att jag blir en emotionell nörd av det här. Men så får det vara.

AVA ringde tillbaka redan idag!
Ingen fara på taket. Hon ville bara kolla lite hur det låg till med dagarna i planeringen. Mens fixar vi fram så det passar. Så nu är läget helt annorlunda:

- Tar gravtest imorgon bitti.
- Om det är negativt börjar jag med Primolut på en gång. 3 st per dag morgon, middag, kväll t.o.m. 30/7.
- Den 26/7 tar jag Procrensprutan (om jag inte fått mens till dess, då ringer jag AVA istället).
- Den 2/8 ringer jag AVA för fortsatt prognos.

Det är vecka 39 som gäller fortfarande. Såååååå skönt.

Hjälp!! Jag börjar min behandling imorgon! Pirr, pirr!!

Kraaaaaam

Depp

Inatt gick det inte längre.
Jag låg vaken och stirrade i taket. Allt kändes så otroligt hopplöst. Jag smög ut och lade mig på soffan och tittade på tv. Allt, precis allt som dök upp i mitt huvud kändes så otroligt trist. Och jag har egentligen ingen anledning att känna så. Men det var så det var.
Det är 50 dagar sedan jag hade mens sist. De tre senaste gångerna har det varit 36, 25 och 25 dagar mellan mensen. Inte 50.
Så i morse när maken vaknade så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Just när vi har en donator och ska komma till skott så skiter sig allt. Jävla, fan. Krokodiltårar. Kanske helt i onödan men jag orkar inte vara pigg längre.

När tårarna torkat och jag fått vila lite så ringde jag till sköterskan på AVA. Hon har semester men hon sa att jag fick ringa om det var något problem. Och det är det ju.
Och hon är verkligen fantastisk! Hon ville läsa på lite i min journal så hon åker till kliniken idag eller senare i veckan och ringer mig när hon har kikat lite på hur allt ser ut. Vilken människa! Tack!

Så nu känns det lite, lite bättre men fortfarande så känner jag mig otroligt nere och ledsen. Lite hopplös faktiskt.
Otroligt trist att vara så nära ett försök och så händer just ingenting. Som vi har kämpat och så...inget. Just därför blir något annat i livet än mindre viktigt. Det går inte att mäta med ÄD eller känslan att vi är på väg att kanske, kanske bli med barn.
Så när inte det går, ja, då blir inget annat speciellt mycket roligare.

Och det är en tung känsla.

måndag 19 juli 2010

Oväntat besök

Oväntat besök och fullt upp hela dagen gjorde att jag inte kunde ringa AVA idag. Eller, jo. Det kunde jag nog ha gjort men om jag fått ett dåligt besked hade jag nog brutit ihop. Det ville jag inte när vårt besök var här. Så imorgon... Då smäller det!

Nu ska jag slappa resten av kvällen. Imorgon blir det avrapportering efter samtalet.

Kramas allt ni kan!

söndag 18 juli 2010

Ovisshet

Helt abrupt så skrev jag helt plötsligt ingenting här men det blev så hastigt allting.
Vi fick besök av en gammal kompis till mig som stannade över helgen. Hon är jättego men bor i ett annat land så vi ses inte så mycket. Så då fick bloggandet lida. Det gäller att ta tillvara de bra stunder man har med sina vänner, se.

Igår turistade vi runt hela dagen men vi hann trots det bara med halva Stockholm. Vilken sommarstad det är! Vi avslutade på Strandbryggan, som förr om åren var ett "glassarställe" för Stureplanskidsen men idag är ett gemytligt ställe för alla åldrar och typer. Visst finns det en del gamla Stureplansoriginal som fortfarande vill hänga där men vi vanliga typer överglänser de vida, så jag rekommenderar folk att gå dit. Vid regn så har de även stora jalusier som skyddar mot den värsta blötan.

Idag blev det farväl på Arlanda och när jag kom tillbaka hem så tänkte jag sätta mig vid datorn. Men... Häpen stirrade jag på mobilen där jag fått meddelandet att LadyJ112 har sett till att vattnet gått medan jag har varit utloggad från Internet. Vafalls!!? Här kan jag inte lämna Internet obevakat en sekund utan att det händer grejer! ;o) Men för er som vill följa hennes otroliga resa till ett barn så klicka på hennes namn i meningarna innan så kommer ni till hennes blogg. Jag håller tummarna för att allt går bra (vilket jag också tror att det gör).

Själv så går det åt pipsvängen med den här förbaskade mensen. Den bara vägrar att dyka upp. Jag fick inte tag i AVA-sköterskan i fredags så jag ska ringa imorgon och fråga vad tusan jag ska göra. Och fråga om donatorn hoppar av om jag blir försenad. Det hoppas jag verkligen inte!

Ååh, denna väntan. Denna ovisshet. MÅSTE ringa imorgon...

Klipper gräset och fokuserar på annat så länge!

Och hörrni, glöm inte att kramas i solen!

torsdag 15 juli 2010

Tillägg

Blir faktiskt imponerad av att J orkade med timmarna med mig. Efter allt hon går igenom.

Fler kramar till alla som vill ha

Dejt

Tog ledigt från bloggandet igår (om nu någon märkt det). Jag kunde liksom inte med att skriva "ingen mens dag heller" en gång till. Det känns lite väl långrandigt. Så det bidde en paus.

Men idag, vilken bra dag! Slappade lite hemma. Makens bror kom förbi och de skulle till brädgården. Själv hade jag en dejt. Inte vilken dejt som helst utan med den så underbart trevliga LadyJ112.
Jag har alltid gillat hennes blogg, hennes humor, snällhet och hennes totalt osjälviska inställning till folk och fä. Hon är en bra tjej liksom! Men vi har aldrig träffats. Tills idag.
Hon ligger på Akademiska i Uppsala och har en fruktansvärt jobbig graviditet som hon genomgår just nu. Hon har legat på sjukan i 55 dagar idag så jag tänkte att hon kanske behövde lite sällskap. Själv har jag semester och kunde åka upp nästan när som helst så jag passade på att säga hej.
Så, en sjumila-färd upp till Uppsala och så satt hon där i entrén på sjukhuset. Det var så otroligt kul att träffas! Hon såg så där snäll och fin ut som hon är. Och magen i vädret så klart.
Vi åt lunch och pladdrade om ditten och datten. Om barn, om föräldrar, om omgivning, om inställningar, om tv-serier och om allt annat möjligt som jag knappt kommer ihåg. Det var kul och jag tycker nog att tiden gick lite snabbt. Hade gärna suttit där lite till och pladdrat. Men då kanske hon hade fått rejäla födslovärkar och hennes lilla tjej hade kommit för tidigt. Vem vet? Det vill jag ju inte vara skyldig till.

Vi pratade också om det där med hur känslig och svag man kan vara när man går igenom allt man kan för att försöka få bli gravid. Att man ibland kan låta sig själv bli trampad på just för att man låter folk göra det på något sätt. Det tror jag stämmer. När jag har varit som mest nere och påverkad av hormoner över allt det här, det är då jag blir trampad på. Och det är då jag inte alltid orkar slå tillbaka.
För just då så finns det liksom värre saker och man vill ha orken kvar. Och så är jag inte riktigt mig själv heller så klart. Jag ska i alla fall ta med mig J's bra ord och fräsa till ordentligt nästa gång. Det har jag ju förresten sagt själv att jag ska göra! Men jag tror att jag är för snäll och så tänker jag ibland att de som lägger näsan i blöt i mitt liv hela tiden är nog attans missnöjda med sitt eget liv på ett eller annat sätt. Hittills har jag i alla fall alltid haft rätt om det.

En annan sak vi pratade om är den förundransvärda glamourisering som finns kring det här med att vara gravid. Där var vi verkligen eniga. De flesta graviditeter är inte så värst glamourösa så varför kan inte kvinnor upplysa varandra om det istället? Så att man är mer beredd på att kissa på sig när man nyser, få foglossning, för högt blodtryck, svimningsanfall, gaser, ont i fötter, vätskesvullnader, flytningsbesvär, avslag och allt annat kring blod och klet. Framför allt, varför kan ingen berätta om hur svårt det faktiskt är att bli gravid också? Rent statistiskt sett alltså.

Så med det här inlägget vill jag tacka LadyJ112 för en toppenbra lunch/eftermiddag. Även om jag åt alldeles för fort för att jag var så hungrig... Men sällskapet var fantastiskt och du är en attans trevlig och kul tjej som jag verkligen gillade att sitta och diskutera och pladdra med. Du rockar!

Och här en snygg glorifieringsvideo om hur en bebis utvecklas, hmpf... Men videon är snygg i alla fall.



Jag önskar att jag ens var i närheten av något av allt det här men ingen mens i sikte, så imorgon ringer jag sköterskan på AVA och hör vad hon har att säga. Sen blir det nog till att få en läkare att skriva ut något som skyndar på mensen. Här ska händas grejer!

KRAM i solen

tisdag 13 juli 2010

Bryggrelax

Kan bara konstatera att med det här vädret så blir det mindre att tvätta. Jag bor i en bikini och ett par shorts och maken bor i ett par shorts. Ytterst lite smutstvätt alltså. Jippi!

Imorgon åker maken till sin mamma ute i landet. Jag har en hel dag för mig själv i värmen. Trist! Men jag ska nog köpa redigt med solskyddskräm och lägga mig på världens bästa solbrygga. Där ska jag ligga hela dagen och lyssna på sommarpratare i "Sommar i P1" och läsa en bok. Och bada. Sen kommer världens bästa man hem och vi ska grilla (som vanligt). Det blir en bra dag imorgon!

Jag kan för övrigt tipsa om Eva Dahlgrens sommarprat som jag lyssnade på idag. Hon var förvånansvärt bra och pladdrade inte bara om sig själv och sina barndomssomrar. Hon var filosofisk. Me like!

I väntan på mens...

Heta kramar i värmen

Tärande

Ingen mens idag heller. Fan!
Ibland undrar jag om det finns någon liten skit som kan styra över ödet och bestämma över min kropp. Som bara sitter och jäklas med mig.
Varför, varför i hela världen ska mensen strula som aldrig förr precis, just nu?! Just nu när det äntligen finns en donator som sitter redo. Bara för vår skull. Varför?
Har jag inte fått mens på fredag så ringer jag sköterskan på AVA. Hon var så snäll och gav mig hennes privata mobil om något skulle strula. Och det gör det ju nu.
Jag vet att hon förmodligen inte kan göra något det hela. Jag vill nog mest bara höra henne säga att det inte gör något. Att donatorn inte ger upp eller inte kan. Att det är helt ok att min mens är försenad.
Det vill jag höra. För det här är jobbigt. Det tär på mitt glada jag och det känns inte ok.

Kram i värmen

måndag 12 juli 2010

Galen

Nu är jag så trött på det här. Gå och vänta i värmen. Fan.
Jag blir galen. Lite lagom minigalen.

kram

söndag 11 juli 2010

Fylleförsök

Klockan är runt 16 och det är 32 grader varmt ute. Då sätter våra grannar på grillen.
När det är så här varmt kan jag knappt äta någonting. Allra minst varm mat. Huga!
Men alla är vi olika... Tur det ibland.

Det är INTE tur att vi är olika när det kommer till äggproduktion, mens och sånt. Jag vill ha mens. Jag vill ha ägg. Det vore störtskönt om jag fick ha det som någon fertil människa därute. Men nu är det inte så och jag väntar fortfarande på mensen.
Vi gjorde faktiskt ett försök att fyllna till igår (efter ett tips om att det kan locka fram mensen för er som är oinvigda i denna diskussion). Jag gjorde t.o.m. vodkadrinkar! Jag som bara håller mig till vin i vanliga fall.
Resultatet blev att jag blev trött efter två glas vin till maten och en drink så vi gick och la oss istället. Så gick det med den fyllan. Ingen mens i sikte än alltså.

Nu ska jag slita med mig fina maken från förrådsbygget och cykla iväg och bada vid världens bästa badbrygga.

Kramas därute!!

lördag 10 juli 2010

Fy Fy fy

Solen skiner och Sven Otto Littorin knullar ung tjej för betalning. Vilket praktarsel.
Jag tycker absolut INTE synd om honom längre.

Han underminerar gamla förlegade könsroller, han förstör för sina barn, han förstör för sin ex-fru, han förstör valet, han förstör för sin tjej, han förstör, förstör, förstör. Mest av allt förstör han för sig själv. Jävla spån.

Tänk, när han skaffade sitt fula skägg tänkte jag faktiskt "han genomgår en livskris, det är då en del veka gubbar skaffar universitetsskägg eller kanske t.o.m. betalar för sex." Precis så tänkte jag. Det är ingen värdering alls i det. Jag bara konstaterade det liksom.

Littorin är en vekling. Jag hoppas så att allt media skriver inte är sant. Framförallt för Sven Ottos barns skull.

Skäms på dig Sven Otto!

fredag 9 juli 2010

Ut

Äntligen, äntligen semester!! Underbara härliga semester! Välkommen!

Jag började med en picknick för mig själv i det gröna vid havet. Så lugnt, tyst och härligt. Nu är jag hemma och huset är nystädat och fint. Bara att njuta. Jag ska pula lite i trädgården tills maken kommer hem. Sen ska jag bli skitfull och må dåligt hela dan imorgon. Hahahaaa! Njae, inte riktigt så kanske men jag funderar fortfarande på tipset om hur jag ska få mens. Att bli full. Väldigt roligt tips faktiskt!

Så alltså ingen mens idag heller. Jag blir nog galen på riktigt.

Ut i trädgår'n med mig! Se så! Ut, ut ut!

Kramar er i förbifarten på väg ut

torsdag 8 juli 2010

Planerande igen

Ibland undrar jag om de som inte går igenom såna här saker förstår hur jobbigt det kan vara. De kan säkert förstå att det är jobbigt med själva behandlingen och det runt omkring. Som att man kanske inte vill berätta för alla och så.
Men jag tror inte att alla kan förstå till vilken grad det kan påverka.

Idag t.ex. så skulle jag och två andra tjejer på jobbet boka en dag då vi ska gå på dag-spa. Det har vi pratat om ett tag nu så det var liksom dags att spika ett datum. Det visade sig att det blev vecka 37. De ville egentligen gå vecka 38 men om jag skulle få mens den här helgen så blir ÄD vecka 38. Får jag inte mens så är allt ok. Men jag VET ju inte. Under omständigheterna så var det någon av dessa veckor som gällde. Usch, vad jobbigt det var att sitta och diskutera datum. Det enda jag tänkte på var mens och ÄD. Som tur var hade jag annat jag kunde skylla på vecka 38.

Vi har också planerat ett stort projekt som har sin tyngdpunkt i vecka 39. Min roll är en av nyckelfigurerna i projektet delansvarig. Får jag mens senare i nästa vecka så är jag borta i vecka 39. Då rasar projektet. Det finns ingen back up för mig just den veckan. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Semester får jag inte. Sjukskriver jag mig så skulle jag rent teoretiskt kunna lösa vissa saker hemifrån. Om jag inte låg på sjukhus. Typ. Och så mycket kan inte mitt samvete ljuga. Inte ens för ett försök till att bli gravid. Fan. Jag måste komma på någon bra lösning. Alla tips emottages varmt!!!

Men så där fungerar det. Ett jäkla mixtrande hela tiden. Usch. För jag vill inte berätta för alla. Så fort någon vill spika något datum så blir jag liksom velig. Måste kolla i almanackan och hålla på. Det är såååå jobbigt! Bara mensen kunde komma så har jag lite mer koll och kan planera lite bättre. Då kan jag i alla fall bete mig normalt och inte fibbla efter almanackan hela tiden.

Maken snickrar vidare...

Många kramar till alla där ute

onsdag 7 juli 2010

Kalender

För övrigt stör jag mig på alla förbaskade "gravidkalendrar" som finns på varenda "barnsajt" just nu. Kalendrar funkar inte för mig.
Jag veeet att de flesta har normala graviditeter men jag stör mig i alla fall.

För jag vill också vara med och leka.

Kramar från Morran

Snickeri

Min man snickrar och spikar och hamrar och sågar. Jag tror att det där lilla förrådet blir klart i nästa vecka om han fortsätter i den här farten. Kul!

Är det något min man är riktigt bra på så är det att vara händig och att fixa saker som vi verkligen behöver. Han slår mig med häpnad varje gång! Tänk, jag blir faktiskt fortfarande så där fånigt imponerad... Och så är han jäkligt läcker när han snickrar i bar överkropp och snickarbyxor. Men det är det väl bara jag som tycker, hahahaa!

Förresten är han fantastiskt duktig på att teckna och måla också.

Stackarn, han väntar och längtar ju lika mycket som jag gör men han har liksom ingen aning om hur eller när det blir. Jag kan i alla fall känna efter och anta och gissa med min "menserfarenhet" som bas. Han har ju ingen så han bara väntar. Trots att jag försöker förklara. Men hur ska en kille förstå vad "det drar i nedermagen liksom" innebär eller betyder? Killar har liksom ingen nedermage (livmoder) själva på samma sätt ju.

Så det är bra att han snickrar för fullt. Då går tiden fortare för honom. Jag känner efter och han snickrar. Me like!

Kram igen

Skäms!

Stackars Sven Otto! Och stackars hans ex-fru! En skilsmässa är aldrig kul ens om man kommer bra överens.

Framförallt, stackars deras barn!! Dels för att deras föräldrar skilt sig och för att de träter men dels för att journalister ringer till deras mobiler.
Fy, vad uselt gjort av de journalister som gör så. SKÄMS PÅ ER! SKÄMS, SKÄMS, SKÄMS!!

Ingen mens idag heller, även om det "drar" lite i magen. Snart kanske?

Längtar vidare och funderar på politik under tiden. Det är trots allt Almedalsveckan.

Kram i solen!

tisdag 6 juli 2010

Pinjemun

Under de senaste dagarna har nästan allt jag ätit smakat så otroligt beskt. Riktigt störande. Precis ALLT. Idag funderade jag på vad som egentligen hänt med mina smaklökar och googlade runt lite. Jag har pinjemun!
En lustig åkomma som man kan få när man ätit pinjenötter. Allt smakar beskt i några dagar upp till två veckor.

Vilken konstig grej! Undrar hur det kommer sig att den beska smaken sitter i så länge?
Det ska jag kolla upp lite nrmare.

Till dess, kramas väl där ute!

Hjärtinfarkt

Senaste tiden har jag varit så förundrat trött på dagarna. Jag började undra vad som är fel med mig. Sen insåg jag... min äggreserv är nästintill slut, jag svettas på nätterna ibland och jag får oförklarlig trötthet på dagarna - klimakteriet. Kul. Jag har pratat med min gynekolog om det här i våras och hon berättade en hel del för mig om vad som händer i kroppen. Så nu vet jag.
En annan intressant aspekt i det hela är att det också gör att kvinnor som är som jag har lättare att få hjärtinfarkter, speciellt om de stressar.
Med tanke på att jag själv och många av mina vänner jobbar en hel del (antingen är det "karriärsjobb" eller så är det stressfyllda lågbetalda jobb) och samtidigt har barn eller kämpar för att få barn så är det inte konstigt om vi får hjärtinfarkt allihop. Vi borde falla ihop som furor. Klappa igen helt enkelt.

Gubbar får hjärtinfarkter av för mycket god mat, öl och mättat fett.
Tanter får hjärtinfarkter av den biologiska klockan.
Fy, vad orättvist.

(ja, jag vet, de tre senare raderna är helt och hållet min egen ovetenskapliga slutsats, men det struntar jag i)

Jag får hjärtinfarkt av att längta och vänta.

Men kramas, det gör jag!

kram

Full

Har nu fått ett tips på att bli full för att få mens. Det kanske funkar, så varför inte?
På fredag börjar semestern så vi får se om jag och maken firar ordentligt att den börjar och om mensen sen kommer så blir det en bonus. Typ.

Kan också konstatera att vänta är en dygd men just nu väntar jag inte alls. Jag längtar.
Längtar efter semester. Längtar efter mens. Längtar efter barn. Längtar efter att få sätta en hormonspruta i magen. Längtar efter att få åka finlandsfärja. Längtar efter att få skreva upp mig inför ÄD. Längtar efter att få vänta på testdag. Längtar efter att få ruva. Längtar efter ett plus.

Längtar, längtar, längtar.

Hmm, kanske skulle ta och bli lite, bara lite, full på fredag ändå så att den där mensen kanske infinner sig...

måndag 5 juli 2010

Elefant

Så var helgen över och på jobbet är det galet mycket att göra. Förmodligen för att alla vill rensa upp i jobbhögen och gå på semester. Jag inkluderad.
Snart kan jag äntligen vänta vidare på mensen och ha det riktigt skönt under tiden. Inte fokusera på jobb. Hurra!

Inget har hänt än med andra ord. Skittrist! Den skulle ha kommit på midsommar. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter på vårt förrådsbygge och fortsätter att invänta mensen som aldrig vill komma. Vad gör vi annars?


Ja, vad gör vi om jag inte får mens på hela juli? Tänk om donatorn inte kan senare? Och "tvinga" fram mensen med hjälp av hormon går ju inte eftersom AVA har stängt i juli och jag vill inte göra något på eget bevåg liksom...

Det enda jag kan göra är att försöka att inte tänka på det. Men hur lätt är det? Det är precis som när man säger till någon:

"Du, tänk INTE, absolut INTE på en lila elefant!"

Klart att man genast börjar föreställa sig hur en lila elefant ser ut. Om inte annat så tänker man garanterat på en elefant.

Min mens är i alla fall lika feg som en elefant. Den gömmer sig när den är i närheten av en mus...

Kram på er

lördag 3 juli 2010

Njutningspaus

I det här fantastiska vädret hinner jag bara inte blogga. Måste njuta av livet, maken, uteplatsen, trädgår'n, grillen, vänner och ett glas vin då och då.

Den enda mer avancerade tanke som far igenom mitt huvud då och då är "när kommer mensen?". Världens tråkigaste följetong....

Nu ska jag njuta i solen och återkommer inte förrän på måndag.

Glöm inte att kramas därute!

torsdag 1 juli 2010

Relativitetsteori del 2

Undrar hur en dagslända upplever väntan?
Att ha ett liv långt som ett dygn och relatera det till en livstid för människan borde sannolikt vara jämförbart. Jag menar, tre år för mig kanske är som en hundradels sekund för en dagslända men för dagsländan upplevs den hundradelen som lika lång som jag tycker att tre år är. Vem vet? Lite filosofi såhär på kvällskvisten är alltid nyttigt.

Men då kan man undra hur en elefant som lever ca 60 år, upplever en graviditetstid på 22 månader....

Kramas eftertänksamt!

PS. Ingen mens än men det kanske ni redan har gissat?
Med så utflippade tankegångar så märks det ganska tydligt att jag är uttråkad av att vänta så nu ska jag krama på maken! DS.